Som väntat dominerade ekonomin då Juha Sipilä på onsdagen tillsammans med Timo Soini och Alexander Stubb presenterade ­regeringsprogrammet. Men det var inte det strama ekonomiska programmet och de hårda nedskärningarna som överraskade, utan det faktum att Alexander Stubb föreslås bli finansminister medan Timo Soini blir utrikes- och Europaminister. I övrigt får regeringen 14 ministrar fördelade så att C får sex taburetter medan Sannf och Saml får ­fyra var. Under Sipiläs ledning ska Finland de kommande åren satsa på tillväxt, förbättrad konkurrenskraft och ökad sysselsättning. ­Anpassningsåtgärder på tio miljarder euro väntar, vara fyra miljarder sker fram till 2019. Målsättningen är att få ekonomin i balans och stopp på den ökande skuldsättningen fram till 2021. Enligt Sipilä kräver detta smärtsamma ekonomiska beslut som kommer att drabba alla finländare. Inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare sänks. Helhetsskattegraden stannar på i stort sett nuvarande nivå, men tyngdpunktsförskjutningar görs i form av att exempelvis tobaksskatten höjs, rätten till ränteavdrag för ­bostadslån minskas successivt och fastighetsskatten höjs. Dessutom försämras en mängd förmåner för barnfamiljer och arbetslösa i form av uteblivna indexhöjningar och höjda avgifter. Samtidigt säger sig regeringen förbättra situationen för dem som har det allra sämst ställt. Garantipensionen höjs, och förbättringar görs bland annat i anhörigvårdarnas situation. 600 miljoner euro ska bort i utbildningssektorn. Besparingarna­ drabbar främst utbildning på andra stadiet, och i universiteten ­införs en tredje termin. Av de strukturella reformerna ska vårdreformen genom­föras med en landskapsmodell som utgår från självständiga områden med egna fullmäktigen men utan beskattningsrätt. För kommunreformernas del försvinner bland annat det femåriga uppsägningsskyddet. Under de tre kommande åren ska 1,6 miljarder euro satsas i olik­a strategiska projekt. Det handlar om att sätta vägar, järn­vägar och farleder i skick eller åtminstone förbättra underhållet av ­desamma. Regeringen hoppas fortfarande på ett samhällsfördrag och sätter hårt tryck på arbetsmarknadsorganisationerna. Moroten är en sänkning av inkomstskatten med cirka en miljard. Vill­korade besparingar på 1,5 miljarder kan då strykas. De blivande regeringspartierna har ännu inte hunnit fundera på Nationalspråksstrategin. Alexander Stubb konstaterade att man ännu inte gått igenom alla detaljer och att pågående projekt­ ska utvärderas, men att den tillträdande regeringen inte kommer­ att ändra på den tvåspråkighet som baserar sig på vår grundlag. Vad det nu sedan betyder. Däremot tar den nya regeringen föga­ överraskande fasta på riksdagens klämförslag om möjligheten till ­regionala språkförsök, med andra ord möjligheten att läsa ryska­ i stället för svenska i östra Finland. Också invandringspolitiken skärps. I övrigt har Sipilä lyckats väl i sin ambition att utforma ett strategiskt regeringsprogram som utgår från fakta och där målen och tillvägagångssätten är klara och konkreta. Sättet att driva processen har också stärkt Sipiläs förtroendekapital bland finländarna. Nu återstår förverkligandet. Det som oroar är dock den genuina värdekonservatism som genomsyrar tänket. Därför får man hoppas att landet får en aktiv­ opposition som inte låter sig duperas av Sipiläs oskyldiga ingenjörs­image.