Alla allierade står upp i solidaritet med Turkiet. Ungefär så sa ­Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg när militäralliansen höll extramöte i tisdags. Ämnet var Turkiets deltagande i de militära aktionerna mot terrororganisationen IS, något som officiellt applåderades av alliansens medlemsländer. Stoltenberg undgick att nämna att Turkiet samtidigt inledde en militäroffensiv mot kurdiska PKK. Turkiet avbryter därmed ett eldupphör som varat i omkring tre år. Med tanke på Natomötets ämne ett anmärkningsvärt handlande, då just kurderna och PKK haft en viktig roll i att bekämpa IS i ­norra Irak och Syrien. Turkiet öppnar alltså ett tvåfrontskrig mot såväl alliansens fiende som mot alliansens allierade. Något Natoländerna uppenbarligen kan leva med, även om Turkiet på mötet ombads att inte överge fredsprocessen med PKK (The Guardian 28.7). PKK är också av Nato stämplat som en terroristorganisation. Vän och fiende är flytande begrepp i detta sammanhang. Samtidigt som angrepp mot kurdiska fästen inleddes upphävde Turkiet åtalsimmuniteten för ett hundratal politiker med band till PKK. Ett tusental misstänkta sympatisörer har arresterats. Ett hundratal prokurdiska webbsajter och Twitterkonton har stängts. Exakt vad som ligger bakom Turkiets agerande är något osäkert. En del bedömer att det handlar om inrikespolitik. President Recep Tayyip Erdogans styrande parti AKP förlorade sin majoritetsställning i parlamentsvalet i juni. Han planerar eventuellt ett nyval där hårda tag mot PKK kunde ge ökat politiskt stöd i form av röster. Turkiet anser fortfarande PKK och kurdernas strävan till autonomi vara det huvudsakliga hotet mot landet. Kanske tar Erdogan helt enkelt tillfället i akt att återuppta den militära kampen mot organisationen – trots att han var en av krafterna bakom vapenvilan. Möjligen befarar Turkiet också att den relativt framgångsrika kurdiska kampen mot IS kan leda till en ökad kurdisk autonomi. Den officiella orsaken är att PKK anklagas för att ha dödat några turkiska poliser och soldater. Orsaken till Turkiets deltagande i militäroperationerna mot IS var uppenbarligen att terrororganisationen antas ligga bakom självmordsattacken med 32 dödsoffer i Suruç förra veckan. Måltavla där var paradoxalt nog en manifestation för solidaritet med kurd­erna i Kobane. Den turkiska ledningen har tidigare anklagats för att till och med stöda IS (Business Insider 29.7). Bakgrunden till det är att Assad-regimen i Syrien aktivt stött PKK. Turkiet hade därför skäl att ställa sig på rebellernas sida när inbördeskriget bröt ut i Syrien. Gränsen mellan Turkiet och Syrien anses också ha varit IS viktigaste väg för införsel av vapen och folk. Turkiets hoppas nu kunna skapa frizon kring gränsen. En IS-fri zon torde välkomnas av den USA-ledda koalitionen. Kritiker, som prokurdiska partiet HDP:s ordförande Selahattin Demirtas, anser att Turkiets enda intresse är att förebygga bildandet av en kurdisk nation (BBC 29.7). Situationen i och kring Syrien är prekär. Ytterligare komplikationer är det sista som behövs i området. Turkiets dubbla agerande är dessvärre just en sådan komplikation.