Då Juha Sipilä valdes till statsminister konstaterade han att regeringen nu har 100 dagar på sig att utarbeta en strategi för hur man ska få fart på tillväxten med en produktivitetshöjning på 5 procent, höja sysselsättningen till 72 procent genom att skapa 110 000 nya jobb och genomföra nödvändiga strukturpolitiska åtgärder.Med andra ord allt det som de tidigare regeringarna misslyckats med. Verkligheten har dock visat sig vara en annan än Sipilä föreställt sig. Samhällsfördraget gick inte att ro i land som Sipilä hoppats, och den Plan B som var alternativet ska nu förverkligas. Den tvingar offentliga sektorn till en snabbare anpassning än det var tänkt, och då prövas också enigheten inom regeringen. Som utlovats satsar regeringen nu en miljard euro i 26 så kallade spetsprojekt. Till spetsprojekten räknas reformen av basutbildningen med hjälp av digitalisering, utvecklingen av hemvården för äldre personer, främjandet av bioekonomin, reformen av arbetskraftsstyrelsen, underlättandet av finansieringen av små och mellanstora företag samt ökandet av inhemska och utländska investeringar. Utöver de fem helheterna ska regeringen genomföra en pensionsreform, en omläggning av social- och hälsovårdsstrukturen, skära ner på antalet kommunala uppgifter och förpliktelser och göra ändringar i region- och centralförvaltningen. Dessutom satsas omkring 600 miljoner euro på att i första hand sätta det eftersatta vägnätet i skick. Anslagen för projekten fördelas från 2016 till 2018 och varje enskilt projekt får en ansvarig minister. Pengarna till spetsprogrammen fås genom utdelningar från och försäljning av statlig egendom. Spetsprojekten handlar alltså om engångssatsningar, inte bestående evighetsprojekt. Det glädjande är att nästan en tredjedel av den miljard euro som regeringen tänker satsa på så kallade spetsprojekt riktas till sådant som framför allt Vasaregionen, men också övriga Österbotten, har spetskompetens inom. Utbud och efterfrågan möts också vad infrastruktursatsningarna gäller, där bland annat riksåttan söder och norr om Vasa definitivt borde sättas i skick. Däremot ger bulletinerna om social- och hälsovårdsreformen anledning till oro. Blir det fem vårdområden, 7 till12 vårddistrikt eller kanske 15 till 19 vårddistrikt? Risken är uppenbar att kommunerna finansierar och staten styr, och då har vi plötsligt upplevt en förtäckt kommunreform. Hur som helst är framtiden för Vasa sjukvårdsdistrikt oklar. SFP:s påverkningsmöjligheter är begränsade, så risken för att vi får en Centerstyrd lösning är uppenbar. Kunde SFP:arna i Österbotten ha enats om en gemensam tanke då tid var, kanske vi inte hade hamnat i denna situation. Med sin bakgrund i näringslivet försöker Juha Sipilä lösa de samhälleliga problemen enligt samma formel som han löst utmaningarna i företagsvärlden. Sipiläs verkar dock ha överraskats av det faktum att alla aktörer i AB Finland inte har landets bästa som sitt primära mål. Förväntningarna på Sipilä är fortsättningsvis stora. Den som väntade sig att regeringen presenterar projekt med ett konkret innehåll för omedelbar omsättning i praktiken, har dock blivit besvikna. Det enda konkreta är tidtabellerna för projekten. En regeringens funktionsförmåga mäts av hur man klarar av att omvandla beslut till praktisk handling.