Bilden på en drunknad 3-årig syrisk-kurdisk pojke på en turkisk strand har blivit en symbol för flyktingtragedin på Egeiska havet och Medelhavet. Ett oskyldigt barn vars öde inte har lämnat någon oberörd. Samtidigt berättar medier om hur storlagen i de europeiska fotbollsligorna de senaste veckorna satsat över en miljard euro på att köpa spelare (också det en form av människohandel?) innan transfer­fönstret stängde. Tala om skilda världar. Tv-bolagen som satsar miljarder på rätten att få sända fotbollsmatcherna får mångfalt igen sina satsade pengar genom att sälja reklam före, under och efter matcherna, eftersom den internationella fotbollen har enorma åskådarsiffror. Sponsorerna står dock inte i kö för att finansiera en tv-sänd lösning av flyktingproblematiken. I stället får vi rapporter om vilka tragiska följder desperationen resulterat i. Inte heller har vi sett EU-ledarna sitta i toppmöte efter topp­möte för att lösa flyktingkrisen. Annat var det då Grekland skulle få sina pengar. Men då gällde det ju bankernas framtid, inte människors. Kvartalsekonomin styr och ropen om en hållbar utveckling ekar i tomhet. FN har i sin definition av hållbar utveckling identifierat tre dimensioner. Social hållbarhet, som handlar om att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls. Ekologisk hållbarhet, som handlar om att hushålla med mänskliga­ och materiella resurser på lång sikt. Ekonomisk hållbarhet, där ekonomisk tillväxt inte får ske till priset av ett segregerat och ojämlikt samhälle och en förstörd miljö. Samhället bör i stället anpassas efter vad miljön och människors hälsa tål och där vi långsiktigt investerar i dessa resurser. Enligt professor emeritus Reijo E Heinonen (Fredsposten 1/2015) saknar dock FN:s definition av hållbar utveckling en viktig dimension: etisk hållbarhet. Begreppet etisk hållbarhet påminner enligt Heinonen om att de tre FN-målen inte kan nås utan en medveten etisk värdegrund, en strävan efter andlig och fysisk jämlikhet mellan människorna och en världsomfattande solidaritet. Det förutsätter dock att människan ändras andligt och moraliskt. Till målen för en etiskt hållbar utveckling hör att trygga för­utsättningarna för fred och ett fredstillstånd. Tänkandet måste förändras om mänskligheten ska få leva i en rättvis, etiskt hållbar värld. Det krävs en attitydförändring som bygger på att man ser världen och utvecklingsstrategierna på ett nytt sätt, ser statistikens ­offer som människor. Den viktigaste attitydförändringen är att erkänna att ingen lag ensam kan garantera att man når moraliskt riktiga lösningar. Samt insikten om att ekonomiska och ekologiska lösningar handlar om att ta ställning till en medmänniska. Det paradigmskifte vi som bäst upplever i form av miljoner och åter miljoner flyktingar som söker sin tillflykt till Europa ställer européerna inför stora frågor av grundläggande karaktär. Är vi, du och jag, beredda att ge avkall på vår materiella levnadsstandard för att bereda våra medmänniskor möjligheter till en nystart i livet. Eller nöjer vi oss med att visa sympati och förfära oss över bilder på oskyldiga, drunknade barn? Attitydförändringen kan knappast startas av de fattiga och hjälpbehövande, utan av människor som har en tryggad utkomst, men som fått en ny syn på livet. En etiskt hållbar syn.