Sakta men säkert avslöjas de minst sagt märk­liga turerna kring Fennovoimas kärnkraftsprojekt i Hanhikivi. Spelet bakom kulisserna visar att våra ledande politiker inte spelat med öppna kort under processen. Kontakterna till Ryssland har hela tiden varit på en helt annan nivå än man velat medge. Projektet har hela tiden lidit av ett stort trovärdighetsproblem. Det problematiska i upplägget kring Fennovoima gjorde det svårt att finna trovärdiga investerare inom EU-området. I offentligheten hette det i våras att elbolaget Fortum, med finska staten som majoritetsägare, skulle gå in som ägare i Fennovoima med en andel om 15 procent, vilket skulle ha uppfyllt kravet på 60 procents inhemskt ägande. Som villkor satte Fortum ett köp av det ryska vattenkraftsbolaget TGC-1. Tanken var att grunda ett sambolag med ryska statsägda Rosatoms dotterbolag för att driva verksamheten, men därav blev intet. I somras lämnade så Fennovoima in bygglovs­ansökan till Arbets- och näringsministeriet. Ägarbasen i Fennovoima kompletterades i sista stunden av en överraskande aktör, det kroatiska energibolaget Migrit Solarna Energija som gick in med en andel på nio procent. Det innebar att Fennovoima nådde upp till kravet på 60 procents inhemskt ägande, eftersom EU- och EESländer också räknas som inhemska i det här sammanhanget. Frågetecknen kring Migrit Energija var dock många. Ett bolag med ett eget kapital på 26000 euro skulle investera drygt en halv miljard euro i Fennovoima. Ganska snart visade sig att Migrit Solarna Energija var en del av Inteko, ett av Rysslands största investerings- och byggbolag. Eftersom Migrit var ryskägt ökade den ryska andelen i kärnkraftsbolaget Fennovoima till 43 procent. Goda råd var alltså dyra, och det enda som återstod för finska staten var att åter kasta in Fortumkortet för att kravet på inhemskt ägande skulle uppfyllas. Under hela processen bedyrade landets politiska ledning, med statsministern i spetsen, att regeringen inte idkar ägarstyrning utan att Fortum självständig fattar sina beslut på affärsmässiga grunder. Men är det verkligen så? Nu avslöjar webbpublikationen Long Play att elbolaget Fortum hemlighöll sina planer på att köpa aktier i Fennovoima för minister Pekka Haavisto (de Gröna) som ansvarade för statens ägarstyrning. Haavisto diskuterade placeringsobjekt med Fortums ledning under sin ministerperiod i fjol. Enligt Long Play försäkrade Fortums vd Tapio Kuula flera gånger och senast i augusti 2014 att bolaget inte tänker investera i Fennovoima. Men samtidigt förhandlade Kuula redan med näringsminister Jan Vapaavuori (Saml) om att gå med i Fennovoimas projekt. Åtminstone statsminister Alexander Stubb (Saml) och finansminister Antti Rinne (SDP) visste också om Fortums planer, skriver Long Play. Varken Vapaavuori eller de andra ministrar som var insatta i förhandlingarna tog upp saken under statsrådets möten, i ministerutskotten eller arbetet i avdelningen för ägarstyrning. Fortum avslöjade sina planer på att investera i Fennovoima i december då de Gröna redan hade lämnat regeringen. Haavisto hörde om planerna via medierna. Uppgifterna om politikerna dubbelspel är graverande. Stora pengar har stått och står på spel, arbetsplatser, grannrelationer och handelsförbindelser likaså. För att inte tala om miljöaspekterna. Ryska statsägda Rosatom har heller inte stuckit under stol med att Fennovoimas kärnkraftverk fungerar som ett visitkort för bolaget tack vare de strikta säkerhetsbestämmelserna i Finland. Det gör att många pusselbitar faller på plats och förklarar varför man varit så måna om att ro Fennovoimaprojektet i hamn. Vi vet givetvis inte vilka energipolitiska eller säkerhetspolitiska argument som förekommit i diskussionerna mellan Finland och Ryssland. Det vi vet är att det att hemliga förhandlingar förts och att ”opålitliga” regeringspartier hållits utanför diskussionerna. Förutom en trovärdighetskris för projektet har vi haft en intern förtroendekrisen som varit total. Behöver vi veta mera? En beskrivning av Finland anno 2015.