Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Hon avsåg ett språk som hämtat betydligt mera inspiration från engelskan än från Svenska skrivregler. Plötsligt känns det som om man var tillbaka på 1950-­talet. Den attityd som Södergård ger utryck för är så otidsenlig att den är en riktig ”blast from the past”, för att ­tala bloggska. De senaste åren har språkvetare överlag gått från att peka på fel till att ge rekommendationer. I stället för att tillrättavisa folk har de blivit mera intresserade av att analysera hur språket förändras och vart det måhända är på väg. Alla försök att sätta upp regler för ett språk är nämligen dömda­ att misslyckas på sikt, helt enkelt av den orsaken att ett språk aldrig är statiskt. Det är därför vi ­inte förstår fornnordiska i dag. När det gäller språk kommer praktiken alltid först och den teoretiska påbyggnaden i efterhand, precis som i naturvetenskaperna. Språkriktighet är nu en gång för alla inte som juridik – man kan inte tvinga folk att tala eller skriva på ett visst sätt, ­utan de väljer själva. Vill någon skriva bloggska så gör den det, ­utan risk att hamna i fängelse. Det är förståeligt att man kan bli irriterad på bloggskan, men då har jag ett bra tips: Man slutar läsa bloggar. Och så kan man i stället fundera på varför man blir irriterad. Är det för att man tycker att allt var bättre förr, då bara ett fåtal utvalda hade möjlighet att publicera sig? Digitaliseringen har inneburit en gigantisk demokratisering av skriftspråket. Aldrig tidigare i världshistorien har så många människor skrivit så mycket som i dag. Samtidigt har en del av skriftspråket närmat sig tal­språket, eftersom många av de kanaler där folk skriver är så var­dagliga och ”ohögtidliga” till sin karaktär. Jag kan inte riktigt förstå vad det är för fel med den här utvecklingen. Alldeles säkert kommer den att leda till att språket förändras, men ”so what” liksom? Det enda kriteriet för om ett språk är bra eller inte borde vara om det uppfyller sitt syfte. Och syftet är alltså inte göra språkvetarna nöjda, utan syftet är att mottagaren förstås vad som avses. Det är alldeles möjligt att särskrivningarna och de engelska­ satsbyggnaderna är här för att stanna. Om 50 år skriver ­alla bloggska. Läs också: På tal om bloggarnas språk.