Föga överraskande får också nu Vasa sin gatupatrull. En grupp på Facebook med namnet ”Street Patrol Vaasa” samlar ihop män och kvinnor som är oroliga för våldet som finns i stan och tanken är att man ska patrullera gatorna i Vasa centrum. Gruppen säger sig inte ha någon koppling till andra rörelser. Fenomenet med gatupatruller eller medborgargarden sprider sig nu som en löpeld också i Finland, från stad till stad, och har primärt sin rekryteringsbas bland invandringsmotståndare. Rapporter om att mansgrupper om 20–30 personer av utländsk härkomst på allmän plats utsatt kvinnor för sexuella trakasserier, verkar i mångas ögon gett legitimitet åt patrullerna. Problemet har inte underlättats av uppgifterna om att myndigheterna i olika länder valt att mörka händelser som inträffat under hösten. Det som dock förvånar och bekymrar är den flathet som de flesta av våra ledande politiker visat i frågan. I stället för att stämma i bäcken och ta tag i problemen verkar man vilja sopa allt under mattan. Såväl orsakerna som följderna. Ändå finns i vår finländska demokratiska tradition färdiga modeller hur samhället ska agera då det offentligas resurser inte räcker till. Se bara på den frivilliga brandkårsverksamheten som har långa traditioner. Den frivilliga verksamheten präglas av gedigen utbildning vilket garanterar god kvalitet på insatserna. Och framför allt: Det är det samhällstyrda Räddningsverket som kallar in den frivilliga brandkåren vid behov. Dessutom är det inga problem med vilka regler som gäller och vem som bestämmer: Det är alltid det samhällsfinansierade och styrda Räddningsverket. Samma gäller frivilligverksamheten inom försvarsmakten, exempelvis landskapsstyrkorna. Också dessa frivilliga upprätthåller sin kompetens genom systematiska och återkommande övningar. Hierarkin är klar inom organisationen liksom det faktum att det är försvarsmakten som vid behov kallar in de frivilliga styrkorna och anvisar dem uppgifter. Dessa styrkor kan också beordras att hjälpa Räddningsverket vid exempelvis skogsbränder och polisen vid eftersökning av försvunna personer. Varför ska då gatupatrullerna vara ett lösryckt fenomen i ett demokratiskt styrt samhälle? Ifall våra politiska beslutsfattare och polismyndigheterna anser att statsmaktens resurser inte räcker till, ja då kan man givetvis tänka sig att fånga upp den energi som finns bland frivilliga medborgare,och organisera verksamheten. Precis som fallet är med de frivilliga brandkårerna och de frivilliga landsförsvarsorganisationerna. Fördelen med organiserad verksamhet är att medlemmarna får en adekvat utbildning, att hierarkin inom ledningen är klar och att gruppens/organisationens uppdrag är klart definierat. Dessutom skulle samhället, i detta fall polisen, avgöra om gruppen ska kallas in och i så fall för vilket uppdrag. Precis som för övrig frivilligverksamhet som tangerar uppdrag som samhället primärt har ansvar för. Allt detta saknas i dag. Gatupatruller växer upp som svamp efter regn, utan någon som helst övervakning och styrning. Låt vara att allmän lag gäller alla. Vad är det för Vilda Västern vi har hamnat i? Är det mening att varje åsiktsriktning eller politiskt parti ska bilda egna garden, eller vart är vi på väg? Klart är att den allmänna ordningen på vissa orter under höstens lopp verkar ha blivit sämre, samtidigt som alla händelser inte anmälts till polisen. Därför kan man heller inte påstå att polisensinsatser inte varit tillräckliga, eftersom det är svårt att ingripa mot sådant som inte kommit till myndigheternas kännedom. Tvärtom verkar polisen resolut ha agerat också i förebyggande syfte de gånger det funnits orsak. Vi ska inte blunda för problemen, men om bedömningen är den att den förändrade situationenkräver mer resurser, så är det självfallet i första hand polismakten som resurserna ska kanaliseras till. Det är därför dags att våra ledande politiker tar sitt ansvar och sätter ned foten. Vi kan inte bygga upp ett samhälle där gatupatruller utan styrning tar över.