– Det handlar mycket om att ta sig fram väldigt långsamt, säger han. Aron Anderson är rullstolsburen sedan nio års ålder, då han opererades för cancer. Han bestämde sig tidigt för att inte låta rullstolen begränsa honom och blev sommaren 2013 den första att bestiga Kebnekaise med rullstol. Förra året simmade han till Åland från svenska Grisslehamn. – Jag gillar att pusha mig själv mentalt. Jag brukar också vara ute och föreläsa om hur företag och personer kan tänka till för att flytta sina gränser, säger han.
Kryckor och armcykel Den 14 januari kunde han bocka av ytterligare en milstolpe när han nådde Kilimanjaros topp i norra Tanzania, 5 895 meter hög. – Det kändes fantastiskt! Det var en otroligt häftig känsla, det är en väldigt vacker topp, en häftig utmaning och det var väldigt jobbigt på slutet, säger han. För att ta sig fram använde han kryckor och en armcykel, som han beskriver som en trehjulig mountainbike. – Jag kröp den sista biten för cykeln fungerade inte i för svår terräng. Jag fick använda händer och kryckor och dra mig fram på stenar.
Blev sjuk Bestigningen tur och retur tog nio dagar. Eftersom det är mer ansträngande att ta sig fram utan ben måste kroppen acklimatisera sig till höjden. – Jag får en helt annan ansträngningsnivå. Det gäller att inte stressa. En person i teamet blev dålig. Aron Anderson berättar att han upptäckte honom hyperventilerandes, nästan medvetslös vid lägret på 4 700 meters höjd. – Vi fick skicka ner honom till lägre höjd. Han har repat sig nu, men det var en läskig incident. Det ger en lite perspektiv på projektet. Även om Kilimanjaro är ett säkert berg så finns det faror, det gäller att vara på alerten. Bestigningen av Kilimanjaro har också syftet att samla in pengar till Barncancerfonden och har hittills dragit in närmare 900 000 kronor, nästan 100 000 euro. – Det är en otroligt häftig känsla att kunna bidra, säger Aron Anderson.