Hon höjer händerna, är redo att gå ännu en fajt.Musikalen ”Fighting Star” berättar historien om Ziggy som väljer att bli boxare. Hon ser boxningen som en tillflykt, en plats som är hennes. Där kan hon utmana både sig själv och andra. För henne blir den här tuffa och mansbetonade sporten ett sätt att försöka bli sedd och accepterad, också av sin självupptagna far som alltid satt sin egen politiska karriär i första rummet och aldrig egentligen brytt sig om sin familj. I bakgrunden finns dessutom saknaden efter en mor som gick bort alltför tidigt. Men precis som väninnan Hannah, som hoppas bli känd som dansare, kommer även Ziggy att få märka att det alltid finns sådana som utnyttjar andras framgångar för egen vinning. ”Fighting Star” är inte en musikal som lever på effekter och yttre bjäfs. Regissören Maria Sid har valt att låta karaktärerna och musiken stå i centrum. I stället för påkostad scenografi används ljuset på ett effektfullt sätt för att avgränsa, fokusera och skapa stämning. Det fungerar bra för det mesta även om ensemblen och skådespelarnas ansiktsuttryck ibland försvinner i dunklet. Ziggy spelas av Carolina Storrank, en av de skådespelare som valdes ut under vårens auditioner. Och jag vill påstå att vi här ser en ny musikalstjärna födas. Storrank har en jätteroll – hon är med praktiskt taget i varje scen – och hon gör den fenomenalt bra. Hon har ett uttrycksfullt kroppsspråk, hon boxas så att det ser äkta ut och hon sjunger så övertygande att man tror på det budskap hon för fram oberoende om det handlar om rivig rock eller känslosamma ballader. En fin röst har även Ksenia Timoshenko som spelar Ziggys värsta motståndare i boxningsringen. Också de övriga ungdomarna som valdes ut på auditionerna sjunger bra och agerar med inlevelse, men har ganska anonyma roller i ensemblen. ”Fighting Star” görs av ett skickligt och välsjungande gäng, trots att alla inte är musikalartister. Marco Luponeros slemmiga manager Danny Hoffman blir en komisk figur, beredd att ta till vilka medel som helst för att väcka intresse för den artist han vill föra fram. Han sekunderas fint av Johan Aspelin som tränaren Pekka. Jennie Storbacka gör en känslosam tolkning av Ziggys dansande väninna Hannah. Markus Lytts lyriska stämma kommer till sin rätt som journalisten som fattar både intresse och tycke för Ziggy. Isa Lindgren-Backman, som Ziggys styvmor, ger prov på att hon har röstresurser som platsar också på en operascen. Sofie Lybäck har en något otacksam roll som managern Dannys flickvän där hon knappt får göra något annat än kråma sig förföriskt. Geir Rönning, som spelar Ziggys far, är väl kanske inte den mest uttrycksfulla av skådespelare. Men sjunga kan han. Sångarna ackompanjeras smidigt av ett sjumannaband. De samspelta musikerna behärskar vilken musikstil som helst. Det är alltid speciellt med en nyskriven musikal. Det finns ju inga bekanta örhängen att se fram emot. Musiken i ”Fighting Star” går i många stilar, från häftig rock till stora ballader. Lite dansbandstoner och jazzigt sväng finns också med. Flera av låtarna har klar hitpotential. Man behöver inte höra dem mer än ett par gånger förrän de sitter som klistrade i skallen. Sångerna bär händelserna framåt precis som koreografin. Musikalen innehåller få regelrätta dansnummer. Det är boxningen som står för rörelsen och dramatiken. ”Fighting Star” tar upp många stora teman: Behovet av att bli sedd och älskad. Kvinnan som gör en inmutning i en manlig värld. Vikten av att våga följa sitt hjärtas röst och tro på sig själv. Ibland känns det nästan som om man försöker få med lite för mycket. I en produktion som den här blir det trots allt bara ett svep över ytan. Det är kanske därför den första akten känns splittrad och rentav trögstartad. Det är så mycket som ska introduceras för publiken. Ziggy börjar boxas och håller tydligen på med det i några år, medan hennes far bara fortsätter att föra en och samma (?) valkampanj. Den andra akten fungerar betydligt bättre. Nu har relationerna etablerats, och det blir möjligt att bygga upp ett skeende med konflikter som fördjupas innan det är dags för upplösningen. Slutet förblir lite öppet – hur går det för Ziggy med boxningen? Hajpen kring ”Fighting Star” har varit stor. Då stiger också publikens förväntningar, och det finns en risk att de inte infrias. Den som väntar sig ett djupt drama, i stil med fjolåretsmusikal ”Next to Normal” blir besviken. Men bra låtar framförda av skickliga artister är minsann inte fy skam det heller.