Det finns undersökningar som styrker att unga finländare förhåller sig mer negativt till alkohol och dricker mindre. Det framgår bland annat av den alleuropeiska undersökningen ESPAD (European School Survey Project on Alcohol and Other Drugs) där deltagarna är 16-åringar (press­meddelande 1.2). Att slockna i ett hörn på lördagskvällen är ­inte så häftigt som det tidigare varit; den i vårt land länge väntade attitydförändringen har inletts. Ajöss, ­humalahakuinen käytös. (Det är en term fin­ländska alkoholforskare använder; den syftar på ett alkoholbruk vars mål är en redig fylla.) Alltså kan allt ”förmynderi” kring alkoholen avvecklas. När en positiv samhällelig trend – en svängning till det bättre – tycks finnas gäller det att stöda den. Eller rentav enbart att låta den ha sin gång. Allt kommer att lösa sig av sig självt. Argument i den här riktningen framförs när vi nu är på väg mot en ny alkohollag. Exempelvis ­Pohjalainen skrev härom dagen (24.2) på ledarplats att attitydförändringen både bland unga och äldre borde ge utslag i den nya lagstiftningen. Vår nuvarande alkohollag är från 1994 och har sedan dess utökats med 15 (!) förordningar. ­Social- och hälsovårdsministeriet inledde förnyelse­arbetet i oktober i fjol och den 11:e denna månad ­lade ­familje- och omsorgsminister Juha Rehula (C) fram en grundläggande lagproposition. Riksdagen får sätta tänderna i lagförlaget i början av sommaren. Går det som tänkt träder en ny alkohollag i kraft 1.1.2017. Två dagar efter att minister Rehula presenterat sitt förslag presenterade Institutet för hälsa och välfärd en studie som kastar en skugga över tesen om att dagens unga super mindre än tidigare årsklasser (pressmeddelande 13.2). För unga födda på 1990-talet gäller det enbart så länge de är under 18 år. Efter det är de till och med mer inriktade på fylla än tidigare generationer. Humalahakuinen käytös är ett envist fenomen. Det finns också andra trender som inte är positiva.­ Skillnaden mellan mäns och kvinnors ­alkoholkonsumtion har krympt; det vill säga kvinnorna har börjat dricka betydligt mer. Det har också seniorerna gjort. Äldre människor har alltmer problem med alkohol, skriver en överläkare i ­neurologi i gårdagens Helsingin Sanomat. Alkohol bidrar till demens. Det kan få en viss ­effekt speciellt gällande det kön som lever längre. Dagens vindrickande kvinnor löper större risk än tidigare, nyktrare kvinnogenerationer. Alkoholen kostar för närvarande det finländska samhället cirka 1,3 miljarder euro årligen. I direkta­ kostnader, alltså. Beaktar man också de indirekta kostnaderna mångdubblas räkningen. Inom företagslivet – restauranger, butiker, bryggeri­näringen – uppstår i gengäld kostnader till följd av restriktioner kring alkoholförsäljningen. I det lägret talades det också uppfodrande om för­lorade arbetsplatser. Minister Rehula och Social- och hälsovårds­ministeriet försöker i utkastet till ny alkohollag ­balansera mellan de här två lägren. Alkos monopolställning vill Rehula, med tanke på skadeverkningarna, inte röra. Får han som han vill blir det alltså inte vare sig starköl eller vin i detaljhandelns sortiment. Att de affärer som nu fått förlängd öppettid skulle få börja sälja alkoholdrycker mellan 21 och 23 säjer han också nej till. Bland annat med hänvisning till restaurangerna, som ju har högsäsong den tiden på dygnet. Finländarna ska de klockslagen hellre styras till att äta god mat och dricka vin på en restaurang än till att rada ölflaskor i supermarketens köpkorg. Restaurangerna föreslås dessutom slippa­ bestämmelser som begränsar serveringstiderna och kundbetjäningen. Är det förmynderi att bibehålla Alkos monopol? En del av dem som inte har problem med ­alkohol tenderar att säga så. En del av dem som har ­problem med alkohol men inte vet om det ­säger också så. Alkohol är inte en vara vilken som helst. Att bibehålla ett regelverk för hur den hanteras är inte förmynderi. Det är att sätta upp skydds­räcken och det är ett ansvarskännande samhälles skyldighet.