Alla vargar hade svarta klor

Inte en enda av de 18 vargkropparna och de cirka 35 vargpälsarna som Kaj Granlund och emeritusforskaren Kaarlo Nygren undersökte i Jakutskområdet i Sibirien hade gula klor. Samtliga var försedda med svarta klor, helt i enlighet med forna vargforskares uppgifter om hur en äkta varg ska se ut. Skallarna och käkarna var större än hos många av vargarna i Sverige och Finland, likaså uppvisade de sibiriska vargarna en enhetlighet i pälsens färgnyanser. Kaj Granlund i Lestijärvi utkom för en tid sedan med boken ”Vargens Europa”. Han har länge varit intresserad av vargfrågan och var också inkallad som försvarets expertvittne i rättegången om tjuvjakten i Perho. Resan har gjort Kaj Granlund ännu mer övertygad än tidigare om att något har hänt med de fennoskandiska vargarna. Nu närmast ska han börja leta efter vetenskapliga artiklar som ger belägg för hur en riktig varg ska se ut. – Det finns en hel del material från tiden 1900–80. Bland annat har förre vargforskaren Erkki Pulliainen stått för en hel del beskrivningar av vargen. Granlund och Nygren har som plan att, utgående från detta och sina egna studier i Sibirien, skriva en egen vetenskaplig artikel om att vargen fortfarande ser likadan ut i de områden där vargen har fått leva ostörd. Får de en sådan artikel publicerad måste de officiella vargforskarna i Finland och Sverige erbjuda en trovärdig förklaring till varför de fennoskandiska vargarna bryter mot mönstret. De dna-prover som har tagits från de morfologiskt, eller utseendemässigt, säkrade vargarna kommer att analyseras vid ett ryskt universitet. Inälvorna från de fyra vargar som blev obducerade har sänts till universitetet i Jakutsk som ska avge rapport om vilka parasiter som har hittats i tarmarna. Det utländska universitet som finansierar vargstudierna i Sibirien har som föresats att bygga upp en så komplett genbild som möjligt för vargen. Kaj Granlund säger att vargdefinitionen i Finland bygger på 17 genprover av en miljard möjliga. – Den dna-teknik som tillämpas vid Uleåborgs universitet är alltför begränsad för att kunna användas i artbestämning, säger han. Likväl räckte den för att fälla Perhojägarna. Granlund är fast övertygad om att det forskningsprojekt, i vilket han bidrar med morfologisk kunskap, kommer att bidra till ett stort framsteg för den genetiska forskningen. – Då vi kan börja peka på hur generna påverkar utseendet kommer till och med jag att börja lita på den genetiska forskningen. Ilpo Kojola, specialforskare vid Naturresursinstitutet i Rovaniemi, säger att man inte kan förvänta sig att de sibiriska och de finländska och svenska vargarna ska vara identiska till utseendet. – Avståndet till Sibirien är långt och genvariationer kan uppstå. Dessutom får vi in vargar i Finland från flera andra håll, bland annat från sydost, säger han. Kojola säger att jämförelser mellan museiprover och färska dna-prover visar att dagens finländska varggenbank fortfarande har samma sammansättning som den hade på 1800-talet. – Det utesluter förstås inte att vi i Finland har en del varghybrider. Men det är inget problem eftersom vargen fortfarande lever ett klassiskt vargliv i vårt land. Beteendet avviker inte från mönstret i övriga Europa, säger Kojola. Kan en varg ha gula klor? – Inte behöver klorna nödvändigtvis vara svarta. Vi har nog påträffat individer som enligt genetisk analys har konstaterats vara vargar trots att de inte har svarta klor. Kojola har ändå öppet sinne för vad en utveckling av genforskningen kan bidra med framöver. – Men hittills har vi inte fått några indikationer om fel i Finlands dna-bank för varg. Vi har sänt prover till många olika utländska universitet.