Även om Ryssland inte tar till kraftåtgärder är det enligt utredningen svårt att förutspå exakt vilka motåtgärderna blir. Ett medlemskap skulle å andra sidan troligen stärka Finlands direkta säkerhet eftersom landet skulle omfattas av Natos säkerhetsgarantier och möjligheterna att skrämma en eventuell angripare skulle öka, framgår det av utredningen. I utredningen som regeringen har beställt tas inte direkt ställning för eller emot ett Natomedlemskap. Utredarna konstaterar dock att ett beslut att ansöka om medlemskap skulle vara en verklig kursändring, enligt den engelskspråkiga ursprungstexten "sea change", i Finlands säkerhetspolitik och relationerna till Ryssland. – Med andra ord, ett beslut att gå med i Nato skulle inte enbart vara en gradvis utvidgning av Finlands partnerskap med Nato, konstateras det i utredningen. Utredarna anser att det inte brådskar med ett beslut om en långvarig liering, men samtidigt bör man vara medveten om att det kan vara svårt att ansöka om ett medlemskap när "en strategisk storm har brutit ut". Inom den närmaste framtiden finns det ingen lösning på det problem som Ryssland utgör för Finland via den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i Europa eller ett regionalt samarbete. – Möjligheten att ansöka om medlemskap förblir ett sätt att sköta det geopolitiska dilemma som det svårt förutsägbara grannlandet (Ryssland) utgör, konstateras i utredningen utan att den så kallade Nato-optionstermen nämns. Finland och Sverige i samma båt Utredarna har också analyserat en situation där bara Sverige går med i Nato. Det skulle enligt utredningen göra Finland isolerat och oskyddat. – Finland och Sverige bildar en gemensam strategisk helhet och de har vägande skäl att göra samma val om säkerheten och försvaret, konstateras i utredningen. Enbart ett finländskt medlemskap skulle strategiskt sett vara en mindre sannolik utveckling där Nato skulle få svårt att hjälpa Finland utan att använda svenskt territorium. Ett eventuellt finländskt medlemskap i Nato skulle bli en invecklad politisk och diplomatisk process. Utredarna motiverar detta bland annat med att en anslutning troligen skulle ske i en mera spänd atmosfär än då Nato senast utvidgades. Dessutom skulle gemensamma medlemskapsprocesser i Finland och Sverige eventuellt innebära folkomröstningar. Därför skulle det vara svårt att försnabba medlemskapsprocessen och säkerhetsgarantierna trots att det på grund av Rysslands negativa inställning skulle vara motiverat av säkerhetsskäl, konstaterar utredarna. Däremot vore de praktiska problemen med anslutningen rätt få. Ett medlemskap skulle till exempel inte innebära några större ändringar i Finlands regionala försvarssystem som bygger på en allmän värnplikt. – Ur Natos synvinkel skulle ett finländskt medlemskap vara en tekniskt rätlinjig process och den skulle – mycket sannolikt – godkännas av de andra medlemsländerna, konstaterar utredarna. Det är den franska forskaren Francois Heisbourg och den svenska pensionerade ambassadören Mats Bergquist som ansvarar för utredningen. Från Finland deltog Utrikespolitiska institutets chef Teija Tiilikainen och tidigare ambassadören René Nyberg.