Linnéa Henriksson, som forskar i ­offentlig förvaltning vid Åbo Akademi, presenterade alstret vid ett lunchseminarium i Helsingfors. Henriksson har skrivit två av texterna om vårdreformen. – Det känns som att det inom reformen finns lösningar man ­tycker väldigt bra om fast det inte finns problem de kan appliceras på. Man borde prata mer om de problem som faktiskt finns och lösa dem inom de strukturer som finns, säger hon. Henriksson förutspår att en stor omorganisering i stället för att erbjuda snabba kostnadsminskningar kan leda till högre utgifter och förvirring, åtminstone under de första åren. Ett centralt styre innebär åter ett problem eftersom Finlands befolkning är ojämnt fördelad och problemen på tätorterna är andra än i glesbygden. Hennes lösning är att reformen ­bara borde omfatta områden där ­koordineringen förbättras av en större enhet. Andra frågor som diskuteras i rapporten berör hälsovårdens kostnadsutveckling, specialsjukvård, valfrihet samt effektivering av ICT-systemen. Aki Lindén, vd för Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HNS, kommenterade rapporten vid publikationstillfället. Han förhåller sig ­positiv till valfrihet inom vården men anser att förväntningarna på vad det skulle leda till är för höga. – Valfriheten sparrar och de språkliga rättigheterna förverkligas bättre i ett valfritt system men det är ­inte helt enkelt. Lindén fäste bland annat uppmärksamhet vid de stigande byråkratiska kostnaderna som ibruktagandet av servicesedlar skulle resultera i. Valfriheten kan inte heller kompensera bristen på utbud av vård. På vissa ställen saknas hälften av vårdkapaciteten på den offentliga sidan. – Vi har dåligt ledda hälsocentraler. Hur länge skulle vi tolerera det om man i grundskolan sade att ”alla skoltider är bokade i dag, vänd er till den privata sidan”? Linnea Henriksson ­presenterade den finlandssvenska tankesmedjan Agendas första rapport i går.