En vecka före midsommar var Linnéa Lindqvist, 19, i färd med att hjälpa en äldre dam med trädgårdsarbete i Pargas. – Jag rensade ogräs kring någon av hennes buskar som hon ville skulle synas. Det var lite fuktigt på marken och mina knän blev ganska blöta, men inte tänkte jag desto mera på det. Lindqvist var klädd i en tjock träningsoverall. När hon kom hem och bytte kläder märkte hon att knäna vara alldeles röda. – Sedan började det svida och följande dag hade det kommit blåsor, säger hon. Det tog ungefär en vecka för blåsorna att spricka och svedan att avta. En månad senare har Linnéa Lindqvist fortfarande röda spår kvar på huden. – Jag vet inte om det är jättelokor, men vi tror det är de här lite gulaktiga blommorna som liknar hundkäx och som finns längs alla vägar, säger Susanne Nyman. Efter att dottern bränt sig försökte hon reda ut vad det kunde ha berott på. Andra personer i bekantskapskretsen hade också fått symptom av lokväxterna. Hon berättar om en vän som drog upp ogräs i sitt sommarjobb och fick en blåsa och röda märken som senare blev bruna. En annan vän som rensat ogräs på sin gård hade fått riktigt stora brännskador och många blåsor på armarna. – Hon har fortfarande ärr från förra året, säger Susanne Nyman. Växtvätska och UV-strålning orsakar reaktion Jättelokan är en importerad odlingsväxt som förvildats och spridit sig särskilt i de södra och mellersta delarna av Finland. Den kan påträffas till exempel vid åkrar, i skogen och på stränder. Växten utsöndrar psoralen, en växtvätska som gör huden ljuskänslig. Försöker man röja växten utan ändamålsenlig skyddsutrustning kan man drabbas av ljuskänslighetsutslag. – Om växtcellerna bryts sönder kan psoralenet absorberas av huden där det fäster sig i cellstrukturen. Tillsammans med solens UV-strålning förorsakar det en kemisk, fototoxisk reaktion, säger Tuomas Lilius som är läkare vid den kliniska farmakologienheten vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt. Om hud som kommit i kontakt med jättelokor utsätts för solsken bildas det blåsor på huden. Reaktionen kan komma med ett par dagars dröjsmål. Den påminner om en lindrig brännskada; först rodnar huden, sedan hettar det till och börjar svida och slutligen kan det uppstå blåsor. – Är patienten starkt allergisk kan reaktionen vara mycket starkare men i praktiken är den densamma för alla. Lång klädnad borde skydda ganska bra, men psoralenet kan i viss mån absorberas också genom tunt tyg. Lilius säger att det är sällsynt att folk hamnar på sjukhus på grund av jättelokorna. Vanligen klarar man sig med egenvård. Blåsorna brukar gå sönder på ett par dagar, men de kan lämna spår som försvinner först efter ett eller ett par år. – Läkarvård krävs närmast om till exempel ögonen utsatts. Liknande reaktioner kan förorsakas även i kontakt med andra lokväxter. Om man till exempel slår gräs eller röjer i buskagen är en ordentlig arbetsoverall, andningsskydd, skyddsglasögon, gummistövlar och -handskar att rekommendera. Under de senaste fem åren har Giftinformationscentralen årligen fått ta emot 4–12 samtal där någon utsatts för jättelokor och 2–9 samtal om förgiftning av andra lokväxter. Vanligen har symptomen kommit vid röjandet av växterna. Årligen kommer också några stycken allmänna förfrågningar om lokväxter, ofta angående hur man ska gå till väga för att utrota växten.