Vi träffas på Lumina i Jakobstad där Oravais flyktingbyrå driver sin ­eftervårdsenhet för ensamkommande barn. Maryan vill inte uppge sitt efternamn eller ställa upp på bild. Men hon berättar om hur hon upplever situationen: – Det känns osäkert. Jag är väldigt orolig för min familj. Maryan kom till Finland som 14-åring från Mogadishu, huvudstad i Somalia, ett land som slitits i spillror av det långvariga inbördeskriget. Hennes första anhalt var Oravais flyktingförläggning. I dag har hon ett fyraårigt uppehållstillstånd och studerar finska för att så småningom söka sig till närvårdarstudier. – Finland är ett tryggt land. Jag vill bo här och på sikt ansöka om finskt medborgarskap. Förra hösten inleddes en process för familjeåterförening. För att få ­visum bor Maryans mamma och pappa samt två systrar och en systerson i flyktingläger i Etiopien sedan flera månader tillbaka. De har satsat alla pengar de hade på processen som utreds av Migrationsverket. För några veckor sedan kom dråpslaget. Sommarens skärpning av utlänningslagen gäller även retroaktivt. Processen som redan hade kommit en bit på vägen tog tre steg bakåt i och med brevet i början av september. Myndigheten frågar om ­Maryans inkomster och ber om konto­utdrag sex månader bakåt. Lagändringen kan göra det möjligt för Migrationsverket att kräva att Maryan ska kunna försörja sin familj och en tolkning är att hon då bör tjäna 2 600 euro i månaden, netto. – Jag blev väldigt förvånad. Hur många finländska 16-åringar har ens ett bankkonto? frågar sig Linda ­Fagerholm, socialarbetare på familje­grupphemmet Villa Miranda där Maryan bor. När lagen skärptes var ett uttalat mål att göra Finland mindre attraktivt för asylsökande. – Man lyckas verkligen, säger Linda Fagerholm. En av de som protesterade var Centralförbundet för barnskydd som påpekade att Finland antagit FN:s barnkonvention. Även Marcus Beijar, tf chef på flyktingbyrån i Oravais, är skeptisk. – Det är en horribel lag. Jag kan inte förstå hur man tänkt sig att ett barn ska klara detta. Det finns ju inte ens på kartan att minderåriga finländare ska försörja sina föräldrar. Och det är än mer orimligt att en som inte kan språket ska göra det, säger Beijar. Fallet Maryan är det första han känner till. – Men jag är illa rädd att det inte är det sista. Vad kommer då att hända i ­Maryans fall? Ett svar har gått till Migrationsverket och där påpekar man det orimliga i försörjnings­kravet. Det kan nu finnas skäl för hennes familj att återvända till ­Mogadishu trots att deras framtid är osäker gällande jobb, skola och bostad. För Maryan själv kan det bli att gilla ­läget i det nya, mer invandringskritiska, Finland. – Jag kommer att fortsätta ha kontakt med familjen oberoende av om de är här eller inte. Men med släkten på plats här i Finland skulle allt ­säkert ha varit enklare för mig.