Vad lovade statsministern Juha Sipilä gällande ­Vasa centralsjukhus i riksdagen i förrgår?

Det pessimistiska svaret lyder: just ingenting. Hans formulering ”Vasa centralsjukhus status förändras inte” är ju tvetydig.

Den kan betyda både att:

1) Sjukhuset inte körs ner.

2) Sjukhusets status förändras inte, eftersom det inte bereds plats i fulljoursjukhusens skara.

SFP:s partiledare Anna-Maja Henriksson valde i plenum den första positiva tolkningen och tackade­ så innerligt. Socialdemokraten Sirpa Paatero frågade­ då omedel­bart att ifall Vasa får bibehålla sin status, varför inte då också övriga centralsjukhus, exempelvis Kymmenedalens?

Varpå statsminister Sipilä förtydligade:

Vasa har i dag jour och elva specialiteter, i framtiden blir det samjour tillsammans med bashälso­vården och tio specialiteter. De språkliga rättig­heterna ska enligt Sipilä tryggas ”så bra som möjligt” (mahdollisimman hyvin).

Det är ett luddigt löfte om att allt för Vasas del ska förbli ungefär som förr, fast allt annat är statt i omvälvande förändring.

Centralsjukhusets överläkare Arvo Rauha ser något mer optimistiskt på svaret. Stöd för den tolkningen tycker han sig ha fått under ett möte på ­Social- och hälsovårdsministeriet i veckan.

SFP-riksdagsledamot Joakim Strand ser också ett ljus i tunneln. Arbetet börjar bära frukt, säger han (VBL 22.9).

Men fortsättningsvis gäller att inte ropa hej förrän­ man är över bäcken. Om någon vecka ska utkastet till jourförordning vara satt till pappers; då finns konkreta formuleringar att nagelfara.

Målet måste fortsättningsvis vara ett fulljoursjukhus, eftersom det är så svårt att få garantier för att någon sorts luddig mellanstatus i längden skulle trygga den tvåspråkiga vården i Österbotten.

Det hjälper inte om VCS får ett teoretiskt löfte om fulljour om de medel staten skjuter till inte räcker­ till i praktiken. Och det närbelägna fulljoursjuk­huset kan i kraft av sin juridiska status yrka på att få överta den ena specialiteten efter den andra.

Omsorgsminister Juha Rehula (C) har flera ­gånger försökt gjuta olja på den österbottniska upprördheten genom att intyga att ”det inte händer något nu”.

Det är som att säga åt ett barn:

Du får din veckopeng den här veckan, sedan får vi se ...

I augusti var regeringspartiernas vice­ordföranden inbjudna till Vasa. Samlingspartiets Janne Sankelo och Centerns Antti Kurvinen kom. Kurvinen är en ung (30) jurist från Kauhava som sitter första perioden i riksdagen.

I en intervju i VBL 29.6 säger han sig kunna omfatta en 12 + 1 modell, det vill säga att Vasa skulle få en särställning som trettonde fulljoursjukhus. Men under besöket i Vasa rådde han värdarna att inte tala om språk ”för då stänger vi våra öron.”

Kanske var det inte så allvarligt menat eller ett utslag av kort politisk erfarenhet.

Men:

Ifall en stor grupp Seinäjokibor vände sig till ­Centerns representanter och uttryckte sin oro över att de inte skulle få vård på modersmålet till följd av en stor, kommande reform, skulle partiets svar då också vara: ”Tala inte om språk, då stänger vi ­våra öron.”?

Men de som tillhör språkmajoriteten ställs i praktiken aldrig inför det hotet, om man undantar ­möten med någon enstaka utländsk läkare eller vårdare med knagglig finska. Vård på modersmålet är en självklarhet som inte behöver vare sig betonas eller försvaras.

Att den här inställningen sticker upp huvudet gör det svårt att enas kring eventuella lösare formuleringar om Vasa centralsjukhus. För det skulle förutsätta att det fanns förtroende och förståelse.

Antti Kurvinen sitter för övrigt i grundlags­utskottet, där finländarnas i grundlagen fast­slagna rättigheter ska övervakas. Till dessa hör som bekant också de språkliga rättigheterna.

En annan Centerman, tidigare partisekreteraren­ Jarmo Korhonen säger i Pohjalainen (20.9) att det är uteslutet att också Vasa skulle få fulljour. Orsaken är ”ett politiskt sparbeslut, som språkfrågan ingenting har att göra med”.

Också här frikopplas språkfrågan från begreppet­ god vård. Den stora vårdreformen skulle trygga god, jämlik vård för alla finländare, över hela landet. I Korhonens mun blir alltihopa ett politiskt sparbeslut. Kanske regeringsprogrammet borde ändras i enlighet med det?

Handlar allt enbart om att spara bör vi omgående­ lägga ner den offentliga sjukvården och låta det privata ta över.

Farhågorna gällande Seinäjokisjukhusets ­kapacitet att betjäna svenskspråkiga patienter är Korhonen snabb att avfärda. ”Den kunniga två­språkiga personalen flyttar från Vasa till Seinä­joki”, säger han.

Så enkelt löser det sig enbart om man stiftar en lag som tvingar anställda på en viss arbetsplats att flytta över till en annan.

Det vore ett intressant drag i en rättsstat.

Den förra partisekreteraren har uppenbarligen­ inte insett hur nära svenska och norska vård­arbetsplatser ligger från Vasas horisont sett. Vårdarna är schackpjäser man bara flyttar på.

Intressant attityd också det.