Uppmaningen kommer från Peter Ehrström, forskardoktor vid Åbo Akademi och författare till boken ”Brändö – en stadsdel med själ” (Scriptum 2005). Tvålfabriken producerade nämligen inte enbart tvål utan också stearinljus. "Fabriken förmår till en betydande del tillfredsställa landets behof af stearinljus..." hette det om Wasa tvålfabrik anno 1918. Det är därför det finns ljus på tornet, byggt som en del av den nya fabriken 1928 – den som tillkom efter att alltför mycket ljus (=eld) förtärt den första fabriksbyggnaden. Ljuset kom från Vasa, kan man alltså med visst fog försöka hävda. Är inte det en slogan en vaken stad kunde utnyttja? Peter Ehrström tycker att de unika ljusdekorationerna kunde fungera som ett brand eller ett varumärke för ett attraktivt bostadskvarter i anslutning till en bevarad tvålfabrik. "Det finns många exempel, internationellt och nationellt, på att det mest attraktiva alternativet är att kombinera ett byggt kulturarv med ny byggnation, att kombinera historia, lokal identitet, nya och anrika byggnader, till en god och spännande bostadsmiljö", påpekar han. Och vidare: "För ett byggbolag är det, helt logiskt, mest lönsamt att riva, bygga nytt och sälja, för att därefter övergå till andra objekt. Att bevara och upprusta fabriken till ny användning är dyrare. Men för en stad gäller det att tänka mera långsiktigt."