"Donald Trump är det bästa som hänt amerikanska kvinnor på decennier." Så löd en rubrik i webbversionen av den amerikanska tidskriften Foreign Policy i veckan (19.10).
Artikeln gör gällande att pussygate, det bandade avslöjandet om hur Trump 2005 skröt om hur han i kraft av sitt kändisskap kan fingra på kvinnor både här och där, blev den lilla tuvan som stjälpte det stora lasset.
Teflonmannen som kunnat säga vad som helst utan att drabbas av några negativa konsekvenser – snarare tvärtom – sägs ha fått en irreparabel spricka i rustningen. Det ska också ha uppstått en opinionsklyfta i månget konservativt/republikanskt hem. Den kvinnliga parten har fått nog.
Kvinnliga väljare dominerar i alla utom nio av de 50 amerikanska delstaterna. Kvinnor tenderar ju att leva längre, där som här. Skillnaden är inte stor men den finns.
Man skulle kunna föreställa sig att det skulle ge Hillary Clinton en liten fördel. Det är trots allt första gången i historien en kvinna har en reell chans att bli USA:s president. Men eftersom Clinton är den hon är – omstridd, illa omtyckt i många läger, ertappad med mindre ärliga manövrer – har det inte funnits några tecken på att kvinnliga väljare skulle föredra kvinnan.
Tills pussygate briserade den 7 oktober.
Enligt en opinionsundersökning gjord av NBC News/Wall Street Journal har stödet för Clinton bland USA:s kvinnliga väljare ökat märkbart sedan dess. Det är framför allt vita, gifta kvinnor som av tradition röstar republikanskt som bytt fot. Om kursändringen håller också när den här gruppen skrider till handling och röstar om drygt två veckor återstår att se. Uppfordrande tillrop finns det åtminstone gott om på nätet. "Uppriktigt sagt, kliv bara in i röstningsbåset, tänk på orden ´ta henne mellan benen´ och gör sedan det du måste göra", twittrar exempelvis Anna Merlan i Brooklyn.
Kvinnosak är för en stor grupp "vanliga" kvinnor i USA ofta reducerat till en enda fråga: abort. Demokratiska kvinnor är mer tillåtande i förhållande till ingreppet, republikanska mer avståndstagande, helt i linje med respektive partis linje. Men de två kvinnorna bakom artikeln i Foreign Policy håller en slant på att Donald Trumps extremt mansgrisiga beteenden och uttalanden för republikanska och demokratiska kvinnor närmare varandra. För medan bara ett mindre antal har erfarenhet av abort har så gott som alla kvinnor någon gång bemötts på ett nedlåtande eller sexistiskt sätt, reducerats till kaffekokerskor, tafsats på, tvingats till sex med "mildare medel" eller utsatts för en regelrätt, rå våldtäkt.
Alla har en historia av den här kategorin att bidra med. Många har flera. De hårdast drabbade har en hel följetong. Trump påminner USA:s kvinnor om det och bidrar därigenom till att förena och medvetandegöra – vilket han givetvis inte alls hade för avsikt att göra.
Sprängkraften i det här kan illustreras med exemplet #YesAllWomen. Det är en hashtagg på Twitter, i kombination med en kampanj i sociala medier. Hashtaggen började användas våren 2014, efter en masskjutning i Kalifornien där kvinnohat och ilska över att ha blivit avvisad tycks ha spelat en avgörande roll för gärningsmannen. Fyra dagar efter att hashtaggen tagits i bruk hade den använts 1,2 miljoner gånger.
USA:s tidigare first lady, republikanska presidentfrun Barbara Bush har tagit avstånd från Trump. Condoleezza Rice, utrikesminister under George W Busch har meddelat att det räcker nu. Fem av sex republikanska kvinnliga senatorer har meddelat att de inte stöder Trump – medan bara tolv av 48 manliga republikanska senatorer gjort det.
Men, för att återgå till Hillary Clinton: Hon har en make vars förhållande till kvinnor, andra kvinnor än hustrun, som bekant också skapat rubriker. Hustrun har i så gott som alla sammanhang gjort som mången annan hustru. Bitit ihop, blundat och gått vidare. "Stand by your man."
Någon perfekt feministisk ikon är Hillary Clinton i det avseendet inte. Men det är inte heller det som efterfrågas. Det många av USA:s kvinnliga väljare nu vill ha är ett redskap med vars hjälp de kan säga "Nu räcker det" till hennes manliga medtävlare.