I granntidningen Pohjalainen åtföljdes nyhetstexten om att det blev kocken Michael Björklund som vann tävlingen om ett nybygge vid Fiskstranden av en kolumn, skriven av reportern. Skribenten var noga med att inte döma ut någonting i förväg men ville ändå vädra en oro över att projektet är så svenskt.

Det stämmer. Björklunds kompanjon är finlandssvensk, fiskföretaget har Malax som hemort. Arkitekten är svenskspråkig Jakobstadsbo, byggföretaget åländskt. Som om det inte räckte flyttar dessutom Österbottens fiskarförbund in.

Men om det är ett problem och tyder på kulturellt "inåtvärmande" måste väl alla de projekt, företag och sammanhang där allt går på finska vara ett ännu större problem, eftersom de är så många fler?

Det som för en minoritet är vardag ("Alla talar inte mitt språk, det måste jag bara acceptera.") kan för en majoritet framstå som ett hot eller en förolämpning ("Varför är de inte som jag? Nu känner jag ju mig utanför!")

I ett av Vasas varuhus, där majoriteten av kunderna är svenskspråkiga, finns en fiskdisksinnehavare som vägrar betjäna kunder på svenska. Där ges trygg, enspråkig service. Ifall något motsvarande – men omvänt – i framtiden inträffar i Fiskets hus finns det anledning till upprördhet. Inte före det.