Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. I morgon går Finland in på sitt hundrade år som självständig nation. Det sker i ett läge då självständigheten definitivt har ändrat karaktär.

En nations självständighet är inte längre detsamma som att ingen annan bestämmer. Beslut utanför landets gränser påverkar Finland i högsta grad.

Däremot är självständighet fortfarande detsamma som möjligheten och skyldigheten att tänka själv.

När den förra formen av självständighet på gott och ont försvagades redan för flera år sedan, kan man ibland tycka att den senare formen av självständighet just nu håller på att försvagas.

Det vore synd.

Kampen för en självständig nation stod inte enbart för att skapa nationen Finland. Den, och alla andra självständighetskamper, stod för att ge förutsättningar åt medborgarna att bli självständiga.

Självständighetskampen är måhända inte den viktigaste orsaken till att försöka tänka själv, på nationell och individuell nivå, men det kommande året ger extra tyngd åt den här formen av finländsk självständighet.
Sociala medier, fuskmedier, folkomröstningar, presidentval och den färska uppståndelsen kring statsministern och Yle visar alla på vikten av att tänka själv och i den meningen vara självständig.

Om det är en trend är den internationell, men även i Finland känns det som om både de som är lättpåverkade och de som påverkar med dubiösa metoder plötsligt är fler.

99 år av nationell självständighet borde ha gett förutsättningar till mer.