Det mest väsentliga är ändå ett socialt nätverk i vilket det ingår personer som kan tala finska.

– Ännu viktigare än språkfärdighet är att få bekanta, kompisar och vänner som hjälper till i vardagliga situationer och skapar en känsla av att man hör till gemenskapen, säger projektledaren Milla Mäkinen vid flyktinghjälpen.

Chefen för flyktinghjälpens inhemska verksamhet, Tuuli Nikula, anser att integrationen av kvinnor stöds ganska bra i Finland. Kvinnor och familjer erbjuds i viss mån mer stöd än män, eftersom till exempel föreningar erbjuder mycket verksamhet speciellt för kvinnor och barn.

Möjligheterna att delta i verksamhet utanför hemmet varierar. Om kvinnans ställning är svag i hennes egen kultur, finns risken för att den närmaste kretsen kontrollerar hennes valfrihet också i Finland, säger Nikula.

– I Finland är utgångsläget ändå bra i jämförelse med många andra länder på så sätt att kvinnorna automatiskt behandlas som aktiva samhälleliga aktörer, säger Milla Mäkinen.

Hon tillägger att det här även kan leda till friktion: Finländarna kanske antar att nykomlingarnas könsroller direkt formar sig efter den lokala modellen. I de asylsökandes hemländer kan könsrollerna ändå vara väldigt annorlunda.

Ensamstående lär sig mest

På Laajakoski flyktingförläggning i Kotka har frivilliga lärt flyktingkvinnor finska sedan september. I lektionerna deltar kvinnor från Afghanistan, Somalia och Azerbajdzjan. Endast en tredjedel av kvinnorna på förläggningen deltar trots att lektionerna är gratis.

– Alla är inte vana vid att gå i skola så de ser inte nödvändigtvis betydelsen av det. I utgångslandet kan situationen ha varit den att mannen sköter sakerna och kvinnans roll inte är aktiv utåt, säger Tiina Pyöttiö, läraren som ansvarar för gruppen.

Huruvida kvinnan får stöd i sina studier inverkar också. Om mannen inte tar hand om barnen kan frun inte gå på språktimmarna. Därför blir speciellt ensamstående mödrar marginaliserade, trots att de lär sig mest, eftersom de måste sköta allt själva, säger flyktingförläggningens chef Saija Makkonen.

Pyöttiö säger att utbildningsnivån inte inverkar mycket på inlärningen, bara kvinnan är van vid att studera.

– Det inverkar om man tidigare har studerat ett främmande språk. Högt utbildade har ändå bättre förutsättningar till integrering än till exempel analfabeter, säger hon.

Jenni Tuominen, verksamhetsledare för föreningen Monika-Naiset som arbetar med invandrarkvinnor, instämmer. Hon tar fram det digitala kunnande som det finländska samhället kräver.

– Analfabeter befinner sig i en sämre situation än andra. Det är mycket besvärligt att sköta sina ärenden.

Traumatiserade kvinnor som utsatts för till exempel våld är också i en sämre ställning. Om de inte får tillräckligt med stöd för att bearbeta traumat kan det försvåra inlärningen, säger Tuominen.

Inspirationen kan också sina av andra orsaker.

– Varför lära oss finska om vi inte får stanna? säger Vysalä, en asylsökande från Azerbajdzjan.

Andra kvinnor skapar trygghet

Pyöttiö säger att grupper som är enbart för kvinnor skiljer sig från blandgrupper både till sin stämning och till samtalsämnena. Kvinnorna är mer befriade när männen inte är med. Det är också möjligt att tala om intima ämnen som hör ihop med kvinnornas liv och som det kan vara omöjligt att tala om ifall männen är närvarande.

Afghanska Fatima, som regelbundet deltagit i gruppen i Laajakoski, säger att männen inte är ett problem i sig.

– Men om mannen kommer hit kan jag inte komma för då sköter ingen barnen.

Tuominen anser att egen verksamhet för kvinnor är livsviktigt särskilt för sådana som känt otrygghet på grund av män. Livet på en flyktingförläggning kan vara ångestfyllt och kvinnorna kan bli utsatta för sexuella trakasserier.

– Det är lätt att söka sig till våra tjänster när det bara är kvinnor på plats. Verksamhetsmiljön är trygg.