Lämpligt inför firandet av Finlands 100 år av självständighet sveper isande kalla vindar över landet.Trots att alla fakta argument talar för ett sjukhus med omfattande jour i Vasa, så väljer regeringspartierna att sluta mata den ko som mjölkar.

Det var valkretsens egen riksdagsledamot, Vesa-Matti Saarakkala (Sannf), som med sin röst såg till att Social- och hälsovårdsutskottet med rösterna 8-7 beslöt att inte ge Vasa omfattande jour.


Grundlagsutskottet konstaterade i sitt utlåtande att de i grundlagens 17 § tryggade språkliga grundrättigheterna bäst förverkligas med en lösning där en full jourenhet placeras i både Vasa och Södra Österbottens sjukvårdsdistrikt.

Trots att såväl Tuomas Pöysti, understatssekreteraren som bereder reformen, som Timo Keistinen från Social- och hälsovårdsministeriet, bägge konstaterat att en lösning med 12+1 sjukhus inte blir dyrare, väljer regeringen att straffa Österbotten.

Dessutom efter ett taskspel, med bland annat desinformation från tjänstemannahåll, som föregick behandlingen i såväl Grundlagsutskottet som Social- och hälsovårdsutskottets behandlingar. Och ett taktikspel i riksdagen för att hindra återremittering av ärendet till Grundlagsutskottet.


Målsättningen med vårdreformen är att få statens ekonomi i balans. Eftersom tjänstemännen intygar att nedkörningen av Vasa inte är motiverade av ekonomiska orsaker, och alla fakta också stöder omfattande jour i Vasa, måste motiveringen vara en annan. Det enda som återstår är därför språket.

Regeringen, med Samlingspartiet och Centern i spetsen, vill köra ned den språkliga servicen för de svenskspråkiga i ett Österbotten, där hälften av invånarna har finska som modersmål. Det verkar finnas en uppdämd frustration bland befolkningsmajoriteten gentemot svenskan, eller åtminstone regeringspartiernas politiker. Nu används jourreformen som åskledare, Vasa och de svenskspråkiga som offer.


Samtidigt har Demokratin talat. Medborgarna i Finland har i demokratisk ordning valt en riksdag som i sin tur utsett en regering. Den regeringen har kommit med lagförslag som riksdagen godkänt och presidenten sedan stadfäster. Olika tolkningar verkar i sig finnas, men så länge lagförslagen inte strider mot lagen fungerar ju den finländska demokratin på ett föredömligt sätt.

Men hela Österbotten lider. Hela Finland lider. Det här är en av de största politiska maktdemonstrationerna i det självständiga Finlands historia.

Det tål att upprepas. Grundlagen och rättsväsendet är ryggraden i varje demokrati och ska stå emot tillfälliga konjunkturväxlingar i dagspolitiken och populistiska stormar. Ett folkvälde utan rättsstat är inget annat än den starkares rätt.

Det är där vi är nu. Majoritetens diktatur.


Speglande för svenskans ändrade betydelse i det finländska samhället konkretiserades bland annat i samband med regeringens budgetinfo tidigare i höst. På plats var partiledarna statsminister Sipilä (C), finansminister Orpo (Saml) och utrikesminister Soini (Sannf). För att svenska Yle skulle få en kommentar på svenska fick man vända sig till utrikesminister Soini.

Det är ingen lätt uppgift att upprätthålla service på två språk, inte ens i en tvåspråkig miljö. För att upprätthålla den tvåspråkiga servicen på Vasa centralsjukhus har reserverats cirka en miljon euro per år. I den summan ingår översättningar, språklärare och språktillägg. Detta är den tilläggskostnad som också centralsjukhuset i Seinäjoki kan räkna med.

Dessutom krävs en till två ambulanser till som matar patienter till Seinäjoki. Kostnaden per ambulans på årsnivå är cirka 500 000 euro. Det betyder att eventuella inbesparningar snabbt äts upp. Troligen talar vi om tilläggskostnader.

Man borde kanske inte raljera en dag som denna, men vem hade i sin vildaste fantasi kunnat drömma om att Sannfinländarna, som har avskaffandet av skolsvenskan som sin viktigaste politiska fråga, plötsligt jobbar hårt för att österbottningarna ska få service på svenska i Seinäjoki?


Regeringen har gett Österbotten en välplanerad 100-årspresent inför jubileumsåret, ett år med temat ”Yhdessä – Tillsammans – Together”.

Slaget är inte avgjort, striden går vidare. Österbottningarna kommer att kämpa så länge det behövs för sina rättmätiga krav.