Finlands status som en rättsstat fick sig en ordentlig törn då JK, justitiekansler Jaakko Jonkka, i söndagens Helsingin Sanomat uttryckte sin oro och frustration över att regeringen Sipiläs brådska och det politiska trycket riskerar åsidosätta principerna för god lagberedning.Jonkka nämner också att regeringen vid några tillfällen ignorerat hans krav på att regeringens lagförslag borde ändras för att uppfylla grundlagens krav innan de upptas till behandling i statsrådet.

I Österbotten kopplar vi JK:s uttalande till regeringens agerande i jourfrågan: ”Vad var det vi sade”. Men enligt JK är hans uttalande inte kopplat till något aktuellt fall och att också tidigare regeringar haft liknande problem med lagberedningen. Något som i olika repriser lyfts fram också i denna spalt.

Tröskeln för att JK ska kritisera sin arbetsgivare är säkert mycket hög. Därför är Jonkkas utspel exceptionellt.

Tre grundlagsexperter som HS talat med anser att de problem med lagberedningen som Jonkka berättar om är hårresande. – Regeringen anser uppenbarligen att regeringsprogrammet står ovanför grundlagen och att man kan göra vad som helst av politiska skäl utan att bry sig om lagen, säger Tuomas Ojanen, professor i statsförfattningsrätt vid Helsingfors universitet.

Göran Djupsund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi, krävde i ett Twitter-inlägg regeringen avgår. "Trodde aldrig jag skulle säga detta, men rättstatens fortbestånd kräver regeringen Sipiläs avgång om det så skall hållas nyval".Till FNB säger Djupsund att regeringen drivit sin linje oberoende av att justitiekanslern påpekat om lagberedningarna. Han tror också att justitiekanslern genom sitt uttalande ville klargöra sitt eget agerande, och klargöra att han och hans ämbetsverk beaktar grundlagen och dessutom anmärkt regeringen om den, men att regeringen inte brytt sig om de kommentarerna.

Statsminister Juha Sipilä skriver i ett blogginlägg att JK:s bedömningar om bristerna i lagberedningen är allvarliga. Men nödvändiga reformer har enligt Sipilä skjutits upp alltför länge, och de 18 senaste månaderna har därför präglats av en hård brådska i de olika ministerierna. Dessutom är resurserna för lagberedning knappa i många ministerier.

Det som man nu skyller på brådskan verkar samtidigt ha urvattnat det tjänstemannaansvar som tidigare fått medborgarna att blint lita på statsapparaten.

Nu är vi i en situation där juridik och politik flyter ihop. En situation där de fakta och den information som beslutsfattarna får kan vara selektiv, vinklad eller allmänt bristfällig.

I en intervju i söndags konstaterade professor Jan Sundberg (Yle 18.12) att också grundlagsutskottet allt mer politiserats, vilket innebär att medlemmarnas åsikter mera färgas av om man tillhör rett regeringsparti eller oppositionen i en situation där laglighetsaspekterna borde vara enda ledstjärnan.

Lagarna är i sig lagar, men de värderingar man sätter in i tolkningarna är politiska, vilket färgar de utlåtanden som ges.

Sannfinländarnas ordförande, utrikesminister Timo Soini, verkar vara inne på samma spår då han på söndagen föreslog att Finland behöver en skild författningsdomstol, som inte är beroende av riksdagens sammansättning.

SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson stöder också förslaget om en författningsdomstol. Hon anser att det behövs en mekanism som i efterhand bedömer lagarna eftersom riksdagens system är inte vattentätt. Henriksson vill samtidigt ändå hålla kvar grundlagsutskottet som på förhand bedömer lagförslagen.

Annika Lapintie (VF) som är ordförande för grundlagsutskottet, utvecklar tanken ytterligare och säger att utskottet borde ha en möjlighet att själv ta lagförslag till behandling. På så vis skulle regeringen inte kunna undvika att lagförslag tas upp i utskottet.

Ett exempel: Inför vårdreformen, som behandlas av riksdagen nästa vår, hördes JO-ämbetet, och i sitt utlåtande konstaterar JO-ämbetet (4.11 2016) bland annat att bestämmelserna som definierar garantierna för den språkliga servicen i Seinäjoki är otillräckliga. Social- och hälsovårdsministeriet har tillgång till JO-ämbetets utlåtande, ändå riksdagen? Eftersom jourfrågan plockats ut ur helhetspaketet innebär detta i praktiken att riksdagen i dag tar beslut i jourfrågan, men med vilken kunskap? Nästa vår så saknar utlåtande betydelse, jourfrågan avgörs ju nu.

Trycket på att snabbt få i genom de olika reformerna är givetvis stort, men att belasta en redan underbemannad tjänstemannakår gör inte saken bättre. Därför borde regeringen öka resurserna för lagberedningsarbetet. Det är ändå en marginell kostnad att anställa jurister för tidsbestämda projekt dels jämfört med den skada dåligt beredda lagar åstadkommer dels jämfört med de inbesparingar reformerna sägs medföra.Och ja, en författningsdomstol skulle vi hjälp av de gånger det politiska ledarskapet är svagt.

Därför är Sipiläs bloggkommentar något av ett understatement i en situation där det tummas på de grundlagsenliga fri- och rättigheterna på ett aldrig tidigare skådat sätt.

Det handlar ju trots allt om Finland som rättstat och om de fundamentala principer som vårt land bygger på.