När affärstidningen Forbes i fjol publicerade sin årliga lista över kvinnor med makt fanns sex brittiska kvinnor med. Den brittiska ettan återfanns på plats 29. Namnet var Elisabeth, titeln drottning.Tvåa, på plats 50, var Nicola Sturgeon, okrönt drottning av Skottland.

Hon leder den regionala skotska regeringen med säte i Edinburgh. Skottarna förlorade sitt parlament 1707, i och med unionen med England. Närmare 300 år senare, anno 1999, återuppstod det och med det också en regional regering.

Nicola Sturgeon leder också det skotska nationalistpartiet, som svingat sig upp till tidigare oanade höjder. Det gör hon sedan 2014, då den tidigare partiordföranden Alex Salmond avgick. Orsaken var att hans parti med knapp marginal förlorat folkomröstningen om självständighet.Scotish National Party, som beskriver sig som moderat socialdemokratiskt, är det största av sex skotska partier som, mer eller mindre aktivt, stöder självständighet.

Nicola Sturgeon var arg i veckan, av allt att döma argare än Storbritanniens konservativa premiärminister Teresa May. Högsta domstolen i London har nämligen slagit fast att brexit måste behandlas i parlamentet, vilket något komplicerar tillvaron för May. Samma domstol slog fast att frågan däremot inte behöver manglas i de regionala parlamenten i Skottland, Wales och Nordirland.

Majoriteten i Skottland och Nordirland röstade i fjol för att Storbritannien skulle stanna kvar i EU. Den majoriteten har i och med domstolsutslaget ingen möjlighet att göra sin röst hörd. Det strider enligt Sturgeon mot demokratiska principer. (VBL 25.1.) Ifall Skottland tvingas ut ur EU mot skottarnas vilja är också det ”demokratividrigt”, hävdar hon.

Utslaget i Högsta domstolen fick henne att igen lufta tanken på en ny folkomröstning i Skottland.

Faktum är att Scotish National Party, med maj oritet i parlamentet i Edinburgh, börjat bereda marken. I september lanserades en kampanj som gick ut på att alla skottar skulle konsulteras inom 90 dagar, via onlineförfrågningar, dörrknackning, möten. Den största Lyssna på folket-övningen i vårt partis historia, sa Sturgeon. (Guardian 25.11.-16). Men det har varit märkligt tyst i både traditionella och sociala medier kring den här övningen.

Om man tillåter sig en regional, österbottnisk syn på det skotska dilemmat blir första reaktionen: Heja Skottland! Ökad rörelsefrihet i förhållande till huvudstaden har från regionens synvinkel en hel del fördelar.Kampanjen för självständighet 2014 eldades under av ett växande skotskt självförtroende. En region som visste med sig att den var fattigare än kungarikets södra del och glest bebodd av lägre utbildade människor lyfte på huvudet. Oljepengarna borde i högre grad användas i Skottland, sades det. Med dem skulle något som liknade ett nordiskt välfärdssamhälle byggas upp. De kärnvapenbestyckade Tridentrobotarna, stationerade i Skottland, skulle inte förnyas; Nicola Sturgeon har själv varit aktiv i kampanjen mot det.

Men att ta steget från regionalt självstyre till full självständighet är dramatiskt och guldägget, oljeintäkterna, har krympt nästan till oigenkännlighet på grund av de låga oljepriserna. En ekonomikolumnist i Forbes hävdade (25.8.-16) att minskningen varit katastrofala 97 procent på ett år och att det självständiga Skottlands budgetunderskott skulle bli över nio procent. EU förutsätter ett budgetunderskott på högst tre procent. Joseph Stiglitz, en av världens mest kända ekonomer och rådgivare till Sturgeon, betonar att ett självständigt Skottland måste ha egen valuta.

Nej, drottningen av Skottland kan inte räkna med något enkelt inträde i EU. Vågar hon verkligen riskera ett antal år ute i självständig kyla, med ny gräns i söder och den kalla Atlanten i norr, i väntan på livlina till Bryssel?