Den första mars träder den nya äktenskapslagen i kraft. Då blir det möjligt för samkönade par att gifta sig.
HSS Media, KSF Media, Svenska Yle och Nya Åland har tillsammans med Svensk Presstjänst kartlagt vad prästerna inom Borgå stift anser om att viga samkönade par. Enkäten gick ut i början av februari till omkring 300 personer, både till präster i tjänst och till pensionerade präster som också har vigselrätt.
Enkäten besvarades av 210 personer och svaren visar att fältet är ytterst delat. Det finns ingen gemensam syn på frågan och debatten som väntas när kyrkan ska ta ställning kan bli uppslitande.
Drygt fyra femtedelar svarade att de inte är redo att viga samkönade par efter den första mars. Fjorton personer eller drygt sex procent säger sig vara redo att viga samkönade efter den första mars även om kyrkolagen inte påbjuder det.
Osäkerheten är stor vilket kan ses som naturligt eftersom de två lagarna just nu ger olika bud i frågan. Var tionde gav inget tydligt svar på frågan.
”Alla präster har avgett ett löfte där man förbinder sig att hålla sig till bibeln, kyrkans lära och övriga kyrkliga böcker godkända av kyrkomötet. Detta gäller också äktenskapet”, skriver en av de som svarade.
”Jag ser fram emot att någon dag lagligt få viga samkönade par. Det har jag gjort redan i nästan tjugo år, så jag orkar vänta några år till”, skriver en annan.
Fältet är särskilt splittrat när det gäller kyrkolagen och hur man anser att kyrkomötet ska agera när frågan om samkönade äktenskap kommer upp till behandling senare i vår.
103 av de svarande, nästan hälften, vill att kyrkolagen harmoniseras med äktenskapslagen så att samkönade ska få gifta sig i kyrkan. 83 personer, alltså fyra av tio, anser att kyrkolagen inte bör ändras. 24 personer har ingen åsikt i frågan.
”Kyrkan bör inte ändra sin syn på äktenskapet eftersom bibeln – som vi präster gått ed på att hålla oss till – inte tillåter könsneutrala äktenskap”, svarade en.
En annan poängterar vikten av att enskilda präster inte ”soloåker”:
”Vi kan aldrig komma till konsensus om vad som är rätt eller fel. Därför är det vår plikt att följa kyrkolagen och kyrkoordningen. Jag önskar att människor som vill se en förändring röstar i nästa kyrkoval.”
De som svarade på enkäten utlovades anonymitet, men en granskning av resultaten på prosterinivå visar väldigt stora regionala skillnader.
De flesta i Mellersta Nyland, i Raseborg, i Åboland och på Åland och även inom domprosteriet vill att kyrkolagen ska harmoniseras med äktenskapslagen.
Inom Helsingfors prosteri anser en knapp majoritet att kyrkolagen ska harmoniseras med äktenskapslagen.
I Österbotten ansåg de allra flesta att kyrkolagen borde bestå, alltså att samkönade inte ska få vigas kyrkligt. Så var fallet i all synnerhet i Närpes prosteri där inte en enda svarande ansåg att kyrkolagen borde ändras. I Pedersöre prosteri vill de flesta att kyrkolagen inte ändras, så även i Korsholms prosteri även om majoriteten inte är lika stor.
Av pensionärerna svarade 21 att kyrkolagen inte ska ändras medan 19 är av motsatt åsikt. 11 hade ingen åsikt. Bland präster som inte har församlingstjänst vill största delen ändra på kyrkolagen.
En majoritet, eller 120 av 210, vill bestraffa de som viger samkönade par innan kyrkomötet tagit ställning. 68 svarade att en varning från biskopen eller domkapitlet är ett bra straff. Tio personer ansåg att avkragning borde bli följden, alltså att de som viger samkönade ska förlora sitt prästämbete.
Tio svarade att de som viger samkönade borde avstängas från tjänst. 64 personer vill inte se ett straff.
”Det räcker med ett samtal med biskopen som önskat att man ska vara solidarisk med honom och inte viga i detta skede”, skriver en person medan en annan anser att vigseln, utförd av en präst, bör förklaras som borgerlig:
”Att en präst förrättar borgerlig vigsel bör utredas. Det kan inte kombineras med kyrklig tjänst.”
I Österbotten vill man se de tyngsta straffen för de präster som väljer att viga samkönade innan kyrkomötet tagit ställning. Avkragning eller avstängning från tjänst var rätt vanliga svarsalternativ medan man i södra Finland i större utsträckning såg en varning som en lämplig följd. På Åland, i Raseborg och i Mellersta Nyland ville många inte bestraffa alls.
”Straffet borde motsvara liknande brott mot kyrkans ordning”, skriver en medan en annan av de svarande framhåller att det inte är någon one-man show att vara präst:
”Åtminstone bör prästens kyrkoherde eller biskopen framhålla att hen bör respektera kyrkans process mot konsensus, oberoende hur redo man själv är att viga samkönade par”.
Bland dem som svarade att de inte har för avsikt att viga samkönade par efter den 1 mars skulle en knapp tredjedel istället föreslå civil vigsel. I stort sett lika många skulle hänvisa till kyrkolagen som i dagsläget inte påbjuder vigsel av samkönade.
Nio personer svarade att de skulle försöka få paret på andra tankar medan åtta personer skulle hänskjuta ärendet till en annan präst.
”Jag skulle diskutera tillsammans med paret hur vi kunde utforma en kyrklig tillställning som varken är vigsel elle välsignelse, men där vi skulle be för dem. Det förutsätter förstås att de först vigs civilt”, skriver en.
”Jag skulle förklara för dem att kyrkan inte kommit till någon konsensus i frågan, och att jag inte som enskild präst kan kringgå processen, oberoende av vad min vilja är”, skriver en annan.
Bland de som var redo att viga samkönade är de flesta äldre, i åldersspannet 61–80 år. Inte en enda i åldern 21–40 sade sig vara redo att viga.
De yngre, särskilt i åldrarna 31–40 och 51–60 år, ville trots det i större utsträckning se en liberalisering av kyrkolagen.
Att de svarat på det här viset kan eventuellt förklaras av en större försiktighet bland de yngre. De ska jobba inom kyrkan i tiotals år och vill inte agera på ett sätt som kan anses kontroversiellt utan i stället jobba demokratiskt för en långsammare förändring inom kyrkan.
