– Jag meddelade en söndag vad jag är ute efter och vad jag kunde betala för uppdraget. På måndagen när jag anlände till jobbet hade jag fått meddelanden av sju kandidater av vilka jag valde ut en. På eftermiddagen var pärmen klar så jag kunde betala arvodet via plattformen.
På de digitala plattformarna kan arbetstagarens och arbetsgivarens roller också variera.
– Jag har tänkt att om Uber var en laglig tjänst i Finland kunde jag definitivt köra några turer för dem. Och min andrabostad kunde jag hyra ut via Airbnb. Dessutom är jag intresserad av visuellt framförande och kunde tidvis reservera ett par timmar till att finslipa någons Power Point-presentation.
Rouvinen har bekantat sig med arbetsförmedlingssajterna i projektet Swipe som granskar nya former av arbete och ekonomi. Projektet leds av handelshögskolan vid Åbo universitet och bland deltagarna finns exempelvis Arbetshälsoinstitutet TTL och Näringslivets forskningsinstitut Etla, där Rouvinen är forskningsdirektör.
Stor grej i Sverige
– I Finland har diskussionen om arbetsförmedlingsplattformar varit knapp men den ökar, säger äldre forskaren Mervi Hasu på TTL.
I Sverige och Storbritannien använder uppskattningsvis upp till 11–12 procent av den vuxna befolkningen plattformarna och var femte person har sökt jobb via dem. Enligt Hasu finns det rätt få plattformar i Finland men antalet ökar.
En av de mer kända tjänsterna är Treamer, där hushållen och unga vuxna som letar efter korttidsjobb kan hitta varandra.
Treamer sköter också om lönebetalningen i stället för beställaren.
Nya spelregler
– Virtualplattformarna utmanar gamla sätt att erbjuda tjänster och komma överens om arbete. Det är typiskt att man endast betalar för prestationen. Plattformarna erbjuder en arbetsmarknad i realtid med hård konkurrens, säger Rouvinen.
Tills vidare är plattformarna ett sätt att tjäna på en hobby eller få lite extraknäck. Inkomsterna är ofta små eller sporadiska.
Hasu uppskattar att allt fler företag undersöker hur de kan utnyttja tjänsterna.
Det krävs också nya spelregler. Rouvinen anser att utgångspunkten är att all näringsverksamhet är tillåten men att också förpliktelserna ska vara de samma för alla.
Den virtuella marknaden bjuder på olika sorts uppdrag
- De digitala arbetsförmedlingsplattformarna kan beskrivas som virtuella torg där arbetsgivare och arbetstagare möts.
- Oftast är det frågan om enskilda uppdrag utan något anställningsförhållande.
- De flesta arbetstagare är ute efter tilläggsinkomster, enstaka personer får hela sin inkomst via tjänsterna.
- Man talar också om inhoppare, projektjobb och delningsekonomi, plattformsekonomi, svärmarbete och prekariat.
- Exempelvis Mechanical Turk erbjuder på mekaniskt klickjobb, Upwork sökmotoroptimering och Innocentive på vetenskapliga uppdrag.
- Exempel på finska tjänster är Treamer, Palkkaus.fi och Suoratyö.fi.
- Plattformekonomin omfattar även försäljning av mobilspel eller att dela sin egendom med andra, exempelvis via Airbnb eller Uber.
- Källor: TTL, Petri Rouvinen/Etla