Förra fredagen briserade en ny köttskandal, då omfattande fusk avslöjades vid företag inom köttbranschen i Brasilien. 21 företag misstänks ha ­exporterat ruttet, utblandat och ohygieniskt hanterat nöt- och kycklingkött. Bland dem världens största nötköttsföretag JBS.

Det framkom i samband med att brasilianska­ myndigheter undersökte korruption inom ­branschen. Brasilien är världens största exportland för kött, och 42 procent av köttimporten till EU kom i fjol från Brasilien.

I Finland skickade livsmedelssäkerhetsverket­ Evira i måndags ut ett pressmeddelande ­inne­hållande några anmärkningsvärda formuleringar:

”Enligt uppgifter i medierna skulle förskämt ­brasilianskt kött ha införts till EU:s område.”

”Evira och importföretagen utreder som bäst hur mycket kött som införts från Brasilien till Finland. Man kontrollerar också vilka sorter av kött som införts och om problem med köttets kvalitet förekommit. Man utreder också noggrannare om kött införts till Finland från de två företag som stängts.”

Och så direktör Leena Räsänens försäkran till konsumenterna:

”De finländska butikerna och restaurangerna känner till ursprunget för sina produkter och tar på grund av risken att de mister sitt rykte säkert bort suspekta produkter och råvaror från handeln eller slutar använda dem”.

Med andra ord: Livsmedelssäkerhetsverket har hört om detta via medier, inte via myndighets­kanaler. Man vet inte hur mycket kött som importerats, varifrån det kommer, var det finns, vilken sort eller av vilken kvalitet. Men konsumenterna­ kan ”säkert” fortsätta äta kött som om inget hade hänt.

Detta är en repris av Eviras initiala ställnings­tagande vid hästköttsskandalen 2013: Vi vet ­egentligen ingenting, men allt kött är säkert att äta.

Till de som genast flög i taket hörde Österbottens svenska producentförbund ÖSP. Styrelsen ställde i ett pressmeddelande den berättigade frågan hur en myndighet (som ställer rigorösa krav på landets egna producenter) kan uttala sig om att affärer och restauranger ”säkert gör sig av med alla suspekta produkter”.

Vill man hårdra det kan man fråga sig vad vi ska ha en livsmedelssäkerhetsmyndighet till, om principen är att lita på att marknadens aktörer sköter säkerheten själva för att måna om sitt rykte. Men uttalandet var kanske ett olycksfall i arbetet.

Följande dag skickade Evira ett nytt press­meddelande: ”Preliminärt ser det ut som om allt djupfryst nötkött, cirka 6 000 kilo färskt nötkött och cirka 9 000 kilo djupfryst fjäderfäkött skulle ha kommit till Finland från anläggningarna som förknippats med problemen”.

Om det fanns kvalitetsproblem med detta kött visste man ännu inte.

På onsdagen fann sig Leena Räsänen föranledd att gå ut med ännu ett betryggande besked till ­konsumenterna:

”Hittills har inte framkommit något som antyder att det på marknaden i Finland skulle finnas brasilianskt kött som är farligt för konsumenterna.­ Det är klart att myndigheterna och importörerna fortsätter utredningarna för att säkerställa saken. I Finland har inte heller inrapporterats en enda matförgiftning som skulle ha haft brasilianskt kött som källa”.

Klarare besked än så hade åtminstone inte getts fram till i går.

Import från de fyra av de misstänkta företagen som levererat kött till EU stoppades i varje fall ­redan i måndags.

Självfallet ska Evira inte bidra till någon form av masshysteri. Och myndigheten är ju inte boven i detta drama. Snarast visar förfarandet på oklar­heter kring livsmedelsimport och konsu­menternas – och de inhemska producenternas – ställning i sammanhanget.

När det gäller direkt import till EU ska export­företagen kunna visa papper på att köttet är fritt från rester av exempelvis läkemedel. Pappren granskas och stickprover kan tas när köttet anländer till hamnen. Ungefär detsamma gäller också när kött som godkänts i annat EU-land importeras till Finland.

Trots detta är livsmedelssäkerheten kring import­kött fortfarande svag i jämförelse med de ­rigorösa bestämmelser och kontroller som gäller inhemskt kött från gård till tallrik.

Och vägen från hamnen till tallriken är lång. För konsumenten kan det vara praktiskt taget ­omöjligt att känna till ursprunget till köttet i hamburgaren,­ lunchportionen eller den frysta färdigmats­förpackningen. Många gånger har också kött av ­olika ursprung blandats.

Mot detta kött ska då de inhemska bönderna tävla. Något som är omöjligt när det gäller enbart pris. Ändå pressar importköttet de inhemska köttpriserna, som för tillfället är låga trots att Finland inte ens är självförsörjande på nötkött.

Det finns definitivt mer som kunde göras i lagstiftning och hos myndigheter för att förbättra ­säkerhet och spårbarhet kring importerade livsmedel. Det finns tillräckligt många matskandaler som bevis för det.

Men mest makt har trots allt konsumenterna.

Det går till exempel att kräva information om ­matens ursprung i restaurangen och i butiken.

Och inte minst: Det går att välja inhemskt i ­butikshyllan.