Syrien är den gränslösa tragedin utan synligt slut, ett krig som pågått i mer än sex år. Uppskattningen om antalet dödade varierar, och spridningen är stor, mellan 320 000 och 470 000. Siffran är hur som helst förfärande. Lika förfärande är det stora antalet människor som drivits på flykt. Över 4,8 miljoner syrier har lämnat sitt land, dessutom uppges hisnande 7,6 miljoner befinna sig i intern exil, fördrivna från sina hemorter.

Det här är delar av den stora bilden. Till detta kommer fasansfulla enskildheter som tisdagens gasattack där Assadregimen anklagas för att ha använt kemiska stridsmedel, och bland annat Turkiet hävdar att man använt nervgasen sarin. Ett sextiotal, många av dem barn, dödades, och lidandet för de överlevande är obeskrivligt.

I väst och bland rebellerna utpekas den syriska regimen för angreppet.

Syrien förnekar bestämt sin skuld, och hävdar att gasen frigjordes sedan man bombat ett förråd där rebellsidan förvarade kemiska vapen.

Den förklaringen backas upp av Assadregimens allierade Ryssland, som enligt FNB genom sin FN-ambassadör Vladimir Safronkov försvarade Syrien i säkerhetsrådet, och hävdade att det utkast till resolution som Storbritannien, Frankrike och USA har presenterat var onödigt och alltför förhastat, men han ställde sig bakom tillsättandet av en utredning.

Detta var innan USA natten till fredag angrep syriska mål med 59 kryssningsmissiler.

Nu kräver Ryssland att säkerhetsrådet sammanträder för att behandla den amerikanska attacken.

President Donald Trump har med en order totalt förändrat läget i Mellanöstern och, framför allt, USA:s Syrienpolitik.

Hittills har tyngdpunkten legat på att bekämpa terrororganisationen IS. I den kampen har man haft ett, må vara haltande, men i alla fall, samarbete med Vladimir Putins Ryssland.

För Ryssland har Syrien varit en allierad och ett brohuvud i Mellanöstern. USA hade fram till fredagsnatten ett ambivalent förhållande till den despotiske president Bashar al-Assad. Man tycks ha accepterat honom som något av fiendens fiende i kampen mot IS.

Då USA sägs ha fått ovedersägliga bevis för att det var Syrien som stod bakom gasattacken gjorde man då tvärvändningen som ledde till ordern om fredagsnattens robotattack.

Det visar på en handlingskraft Donald Trump tidigare inte visat några tecken på.

Varför tog Trump det här steget? Programchefen Mika Aaltola vid Utrikespolitiska institutet säger till FNB att Trump handlade omedelbart när USA hade hållbara bevis på gasattacken, och angreppet riktade sig uttryckligen mot den flygplats från vilket gasattacken enligt bevisen utfördes. "För omvärlden visade USA att landet är kapabelt att agera starkt i Syrien och USA kan eventuellt också ha ökat sitt stöd bland länderna i regionen. I USA kan attacken bidra till att skingra misstankarna om Trumps kopplingar till Ryssland", säger Aaltola.

Det visar på en viss behärskning och kontrollerad vrede att det är den utpekade flygplatsen som varit det enda målet. Frågan är ändå vad attacken leder till och hur Vladimir Putin kommer att reagera. Redan nu har Ryssland meddelat att man avbryter samarbetet kring luftrummet över Syrien, och yrkar på ett krismöte som redan kan ha hållits när detta läses.

Moustafa Bayoumi, kolumnist i brittiska The Guardian, avfärdar hånfullt den amerikanska militärens tolkning om att man "sänt ett meddelande" till Assadregimen. Bayoumi betecknar detta som struntprat och frågar sig om Bashar al-Assad kommer att upphöra med sina mordiska angrepp för att han "fått ett meddelande". Det gör han knappast.

Syrien är ett land i totalt kaos, ett land där det stabilaste elementet är en despotisk regim med blod på händerna, tiotals, om inte hundratals rebellgrupper med IS som ytterligare element kämpar om makten.

I fallet Irak lyckades den USA-ledda koalitionen segra i kriget men inte bygga fred. Läget i Syrien är långt mera komplicerat. Stormakterna kan inte stå på varsin sida i det här läget.