Stockholm, fredagen den 7 april 2017: Minst tre ­döda, åtminstone åtta skadade. Ett våld riktat mot skyddslösa oskyldiga civila, mitt i vardagen.

Nuvarande statsministern Stefan Löfven konstaterade i en första kommentar att ”Sverige är under attack”.

”Stjäla en lastbil och köra den in i en folkmassa. Verkar vara den senaste terroristmetoden. ­Berlin. London. Nu Stockholm.” Så sammanfattade Sveriges före detta statsminister Carl Bildt terror­attacken.

Denna gång en fredagseftermiddag på Drottninggatan i Stockholm, en gågata i centrala Stockholm. Ett av Sveriges mest befolkade områden, ett stråk där tusentals stockholmare och turister ­befinner sig för att umgås, shoppa, ta en bit mat eller resa vidare.

En lastbilskapare kör i hög fart längs gågatan för att träffa så många människor som möjligt, för att slutligen krascha in i ingången till varuhuset Åhléns. Efter vansinnesdådet ligger ­döda och skadade människor på gatorna.

Terrorattacken följde samma mönster vi kunnat följa det senaste året:

Mars 2017: Attentat vid brittiska parlamentet i London, där en man vansinneskör med lastbil. Sex döda inklusive attentatsmannen. En skadad kvinna avlider dagen före attacken i Stockholm.

December 2016: Tolv döda när en lastbil ränner in i folkmassan på en julmarknad i Tysklands huvudstad Berlin. Gärningsmannen skjuts ihjäl av italiensk polis efter att ha jagats i flera länder.

Juli 2016: 84 människor mister livet när en lastbil kör rakt in i en folksamling på strandpromenaden i Nice i Frankrike. IS tar på sig dådet.

Terroristerna har upptäckt att terror mot mjuka mål nästan är mer effektiv än de traditionella attackerna. Ingenting skrämmer upp människor som när andra helt vanliga individer som de själva slumpmässigt drabbas av terror.

De vill skapa en känsla av kaos och belägring. En känsla av att ingen är trygg och säker i sin stad, i sitt land.

En kanske ensam gärningsman lyckades lamslå hela Stockholm med en stulen lastbil.

Precis som i London, Berlin och Nice är det i praktiken en omöjlighet att skydda sig mot den här typen av terror i en europeisk storstad.

Så länge vi inte vill leva som i ett fängelse går ­det inte att eliminera risken för terror.

Enligt många bedömare var det bara en tidsfråga innan Sverige skulle drabbas av den nya terrorismen. Hotbilden mot Sverige har varit densamma som i övriga Europa.

Motivet, målet, med attacken är dock oklart. Det finns heller ingen anledning att spekulera.

DN slår i en ledarkommentar ändå fast att ”om det handlar om att få Sverige att ändra grund­läggande värderingar, politik, sätt att leva – då kommer inga terrorister att lyckas”.

I skrivande stund finns personer anhållna för fredagens attack, men ingen är gripen. Men ­också i Finland har beredskapen skärpts. Egentligen skärptes beredskapen redan i måndags efter terror­dådet i S:t Petersburgs tunnelbana.

Terrorismen smyger sig allt närmare Finland. Och så är det, Finland är en del av västvärlden och medverkar genom detta i kampen mot terroristorganisationerna. Därför är hotbilden mot Finland en realitet.

I Stockholm kommer fredagen den 7 april att bli ihågkommen inte bara för ett vansinnesdåd utan för alla de frivilliga privatpersoner som ensamma eller i grupper hjälpte skadade och tipsade om sätt för människor att ta sig hem.

Enligt DN slog kyrkor, organisationer och företag upp sina portar. Snabbt uppstod också en spontan rörelse i sociala medier där människor under hashtaggen #openstockholm upplät sina bostäder för strandsatta när kollektivtrafiken bromsade in och stod stilla.

Människor slöt sig samman, improviserade, lagade efter läge, sträckte ut sina händer för att hjälpa.

Enligt DN misslyckades gärningsmannen/männen ännu en gång.

”Stockholm stängdes tillfälligt men började snabbt åter öppnas. Stockholm står starkt. Stockholm knäcker ni inte”.