Sannfinländarna står under partimötet i sommar inför en ny tid och valresultatet sätter ny skruv på självanalysen. Partiet borde under ledning av antingen Sampo Terho eller Jussi Halla-aho hitta en trovärdig riktning och politik för att få sig ett nytt lyft.

Frågan är vilken kandidats politiska linje som är den rätta – Terhos eller Halla-ahos. Att fortsätta under Terho betyder att stanna i regeringen och en moderatare, mer allmänpolitisk och samarbetssökande linje. Med Halla-aho som hittills koncentrerat sig på invandringstemat kan det betyda att partiet lämnar regeringen redan under sommaren.

Terho har ända sedan början av ordförandekampen haft den otacksamma rollen som försvarare av regeringen. Valresultatet gör Terhos uppgift ännu besvärligare.

Att höja partiets väljarstöd är i vilket fall som helst en svår uppgift. Siktet är inställt på riksdagsvalet 2019 och tills dess borde Sannfinländarna verkligen lyckas finna sig själv på nytt.

Besvikelse på kompromisser

Det har blåst kyligt för Sannfinländarna under partiets två år i regeringen – i praktiken har hälften av partiets väljarskara försvunnit under vägen.

Partiets stöd i kommunalvalet blev 8,8 procent, vilket är en klar tillbakagång från 12,3 i förra kommunalvalet.

Riksdagsvalets 17,7 procent ser i dag ut som en avlägsen dröm för att inte tala om storskrällen 2011 då partiet fick 19 procent av rösterna.

Det verkar som att många av dem som tidigare röstat på Sannfinländarna nu valde att stanna hemma. Det här är en påminnelse om den stora bilden i partiets historia: många har röstat på Sannfinländarna som protest och för att se verklig förändring. Då den uteblivit och regeringsmedverkan lett till kompromisser och smärtsamma sparbeslut blir besvikelsen tydlig och det märktes i kommunalvalet.

Ökad friktion inom regeringssamarbetet

Det svaga valresultatet och ordförandekampen kan även skapa ny friktion i regeringen.

Den interna maktkampen inom Sannfinländarna har märkts på flera vis under de senaste månaderna. Centern och Samlingspartiet har fått märka att invandringspolitiska krav kan dyka upp i överraskande lägen.

För ett par veckor sedan krävde nio sannfinländska riksdagsledamöter att invandringspolitiken skärps ytterligare som en förutsättning för att hälsovårdsreformen framskrider. Det blev Terhos uppgift att meddela att kravet inte kommer från riksdagsgruppen utan från enskilda ledamöter.

Maktkampen har även kommit fram i ordförande Timo Soinis uttalanden. Då Soini i mars meddelade att han avgår uppgav han att han inte kommer att ställa sig bakom någon kandidat.

Efter det har Soini flera gånger verkat ge mycket tydliga direktiv. Senast på söndagen varnade Soini partiet för att lämna regeringen och möjliga nyval genom att säga att populariteten inte kan vändas på två månader men att det är möjligt att göra det på två år.

Skribenten är politik- och ekonomiredaktör på FNB.