Sveriges statsminister, socialdemokraten Stefan Löfven, vill ha ett starkare försvar, fler poliser, att nyanlända ska jobba och att asylsökande med avslag ska avvisas. Det är ovanliga utfästelser för att komma från en socialdemokratisk ordförande i Sverige, och på den politiska skalan är detta ett klart steg högerut.

Det kunde likaväl ha varit de borgerliga oppositionspartierna, Alliansen, som kommit med denna programförklaring.

Löfven framförde sina tankar på Socialdemokraternas kongress i Göteborg i söndags, knappa två dygn efter terrorattacken i Stockholm.


Märkt av situationens allvar höll han ett av sina starkaste tal någonsin. Ett tal där han underströk styrkan av den värdegrund det svenska samhället vilar på samtidigt som han målade upp en vision över hur Sverige ska föra folkhemstraditionen vidare. Löfven tog först avstamp i terrorattacken och markerade klart samhällets beslutsamhet att ”jaga dessa mördare med den samlade kraften av den svenska demokratin”.

Sverige har dessutom kämpat med stora oroligheter och gängkrig i de stora städerna. Också till dessa hade Löfven ett budskap: ”Och den som attackerar blåljuspersonal, om det så är polis, brandkår eller ambulans, ska få ett hårt och kännbart straff. Ingen ska attackera samhällets hjältar och komma undan med det! Gängledare ska inte sitta i lyxbilar – de ska sitta i fängelse”.


Löfven frågar sig hur alla dessa händelser påverkar Sverige på sikt, vad det gör med samhället. Vad krig, förföljelse och förtryck i vår omvärld leder till? Och levererar själv ett svar: Rädsla. Oro. Minskad tillit. Enligt Löfven måste vi svara upp mot den oron, och skapa trygghet i en ny tid. En tid som ska präglas av det motsatta: Beslutsamhet. Tillit. Framtidstro. Därför räckte Löfven också fram en försoningens hand: ”Det ska varje brottsling veta: Agerar du mot samhället och vår gemenskap, då jagar vi dig med allt vi har. Men har du sonat dina brott och vill lämna gängen, då ska samhället kliva fram, och få in dig i gemenskapen igen”.

Löfven konstaterade också att framtiden kommer se annorlunda ut, och att vi har möjligheten att förändra den. Han vägrar se på demokratin som ett system, där förtroendevalda ska producera politik, och medborgare konsumera.

För att trygga välfärden och demokratiarbetet behövs en bred och stabil ekonomisk bas. Grunden i Löfvens framtidsbygge genomsyras därför av kampen mot arbetslösheten. Därför planeras och vidtas nu omfattande åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget. Budskapet är klart: Kan du jobba – ska du jobba.


Drar vi paralleller till situationen i Finland finns givetvis många beröringspunkter. Trots att den ekonomiska situationen i Sverige är avsevärt bättre än den i Finland, har också Sverige stora problem med sysselsättningsläget.

Ser vi på invandringspolitiken har skillnaderna mellan länderna varit som natt och dag. Det betyder inte att Sverige skulle ha lyckats fullt ut i sin integrationspolitik. Dessutom verkar det politiska etablissemanget ha blundat för verkligheten och i stället gömt sig bakom klyschor. Under tiden har gängbråk och oron i en del förstäder tagit över.

Sverige har behövt alltför många väckarklockor. Medelsvensson har sett allt detta, och i många fall börjat sympatisera med Sverigedemokraterna.

I Finland har man valt en annan väg. Men också hos oss har invandringsfientliga partier haft framgång.


Nu ska Löfven och socialdemokraterna sätta ned foten. Men han vill ha alla med sig. Därför lyfter han fram individens betydelse och personliga ansvar för det som händer i samhället: ” Kliv fram! Kliv fram! Låt inte ditt samhälle kuvas av religiösa och politiska extremister, stå upp för de värderingar du tror på! Och i framtiden kan du säga till dina barn och barnbarn: Jag klev fram. Jag gjorde mitt. Jag var med, och skapade trygghet i en ny tid”!

Folkhemmet är inte längre ett samhälle där alla njuter av förmåner, utan ett samhälle där alla tar ansvar, jobbar, var och en utgående från sina förutsättningar och genom sitt agerande värnar om att det finns andliga och ekonomiska resurser att ta hand om alla i samhället, och en värdegrund som andas respekt. Och där alla måste bära sitt ansvar.