Det var ett skott i mörker – den brittiska premiärministern Theresa May överraskade sina landsmän och de politiska analytikerna då hon på tisdagen meddelade att hon kommer att utlysa nyval den 8 juni. May sade till sina landsmän vid tisdagens tillkännagivande att ”det enda sättet att ­garantera stabilitet och trygghet de kommande åren är att hålla det här valet och få ert stöd för de beslut jag måste fatta”.

Förutom stabilitet och trygghet för drottningens undersåtar är det samtidigt naturligtvis sin egen och de konservativas ställning May månar om.

Theresa May tillsattes som premiärminister utan att ha blivit vald efter att företrädaren David Cameron kastat in handduken sedan brexitanhängarna segrat i folkomröstningen i somras.

Beskedet om nyval markerar en veritabel u-sväng för May och hennes regering. Själv har hon upp­repade gånger sedan sitt tillträde slagit fast att hon inte kommer att utlysa nyval.

Hon sade det i den första stora intervjun för BBC den 30 juni, ”Jag kommer inte att ut­lysa nyval (...) vi behöver stabilitet och kunna möta ­utmaningarna vårt land står inför och hålla val 2020”.

I sin julintervju 2016 upprepade hon sitt budskap och så sent som för en månad sedan ska en källa vid 10 Downing Street enligt The Guardian ha sagt att ett nyval ”inte är något hon planerar eller önskar utlysa”.

Som alla stora ledare är May kvinna att ombestämma sig och motivera sin tvärvändning. Se ovan om att garantera trygghet och säkerhet.

”Vi behöver ett val och vi behöver det nu”, sade May. Efter brexitomröstningen behövde britterna enligt henne säkerhet, stabilitet och starkt ledarskap. ”Sedan jag blivit utsedd har jag levererat precis detta.”

Men detta räcker enligt May inte för att Stor­britannien ska kunna föra framgångsrika för­handlingar för att lämna EU.

Enligt henne finns ingen återvändo i brexit­processen – vilket motståndarna till utträdet inte­ har accepterat. Dessa tror enligt May att ”vår beslutsamhet försvagas eftersom regeringens majoritet är så liten och att de därför kan ändra vår kurs”.

Detta kommer inte att ske, försäkrar May och ­söker nu ett starkare mandat genom att pröva ­regeringens förtroende i ett nyval.

May grundar sin taktik på opinionsunder­sökningar som visar på ett starkt stöd för den sittande regeringen – men framför allt på en splittrad och svag opposition. Helsingin Sanomat rapporterar om en undersökning som ger de konservativa­ 44 procent och Labour bara 23 medan Liberal­demokraterna skulle få 12 procent.

Inte nog med det. Labourledaren James Corbyn­ har ett mycket svagt stöd och partiet har haft en ledarskapskris sedan han tillträdde. Han är inte­ mannen som ska bjuda May på motstånd, och opinions­undersökningarna förutspår alltså ett ras för Labour i det kommande valet.

Det skulle sannolikt leda till ett snabbt beslut om byte av partiledare.

Kan nyvalet – om May lider ett nederlag – leda till att britterna återtar sitt beslut om att lämna EU?

Får man tro på reaktionerna efter Mays utspel, såväl i brittiska medier som bland nordiska kommentatorer, är detta mycket osannolikt.

Trots det jämna utfallet i fjolårets folkomröstning – 52 mot 48 – verkar luften ha gått ur rörelsen som vill ha kvar landet i unionen, och av oppositionspartierna har också Labour ställt sig bakom brexit.

Liberaldemokraterna, som är för ett EU-­medlemskap, väntas göra ett gott val, men även om de ­skulle öka sitt understöd till de 12 procent som opinionsmätningarna nu anger eller till och med mera väger de ändå lätt mot de två stora. Lägg därtill det brittiska valsystemets oförutsägbarhet då vinnaren i en valkrets tar hela potten.

För EU, som helst vill göra brexitprocessen så kort som möjligt, innebär valet ett osäkerhets­moment man helst skulle ha undvikit.

Ändå är det brittiska nyvalet kanske det minsta av orosmomenten för unionen.

På söndag hålls första omgången i det franska presidentvalet. Om det blir Nationella Frontens Marine Le Pen som går vidare och sedan segrar i andra omgången kan hela EU vara i gungning.