Stalltipset hittills har varit att första omgången i det franska presidentvalet nu på söndag kommer­ att resultera i två vinnare: Mandelkakan och ­Marine.

Att tänka på Emmanuel Macron som en mandelkaka underlättar när man vill komma ihåg hans namn. Det typiskt franska bakverket med mandel­mjöl som huvudingrediens heter makron på svenska,­ macaron på franska.

Macron är en tidigare socialist som så sent som i april i fjol grundade ett eget parti. Det har det uppfordrande namnet En Marche! (Framåt marsch!) och beskrivs av partiledaren själv som en progressiv, socialliberal rörelse som välkomnar folk både vänsterifrån och högerifrån.

Marine är förstås Marine le Pen, högerextrema Nationella Frontens anförare. En nertonad variant av sin betydligt extremare far, partiets grundare.

Mandelkakan och Marine, båda med ett understöd på dryga 20 procent, skulle sedan göra upp i andra valomgången den 7 maj. Där förväntas en klar majoritet av fransmännen sluta upp kring ­Macron.

Men den allra senaste tiden har en herre som framstår som Marine le Pens motpol i den mot­satta ändan av den politiska skalan, långt till ­vänster, rört till det. Namnet är Jean-Luc ­Mélenchon. Han är Europaparlamentariker och tidigare vice­ordförande i vänsterpartiet Parti de Gauche. Han framstår som en showman med vass tunga och en viss svaghet för populistiska utspel.

Hans politiska plattform är precis som Macrons­ av färskt datum. La France insoumise (ungefär ”Det okuvliga Frankrike”) lanserades i februari­ i fjol. Mélenchon talar för förkortad arbetsvecka (från nuvarande 35 till 32 timmar), lägre pensions­ålder (60 år) och radikalt höjd skatt för höginkomst­tagare – han har lanserat ett videospel på temat Dräm till de rika.

Utrikespolitiskt är han precis som Marine le Pen för att Frankrike ska närma­ sig Ryssland och träda ut ur Nato.

Inom energipolitiken vill han lägga ner kärnkraften, den energikälla som står för 75 procent av Frankrikes energibehov.

Konservativa tidningen Le Figaro har kallat honom­ Frankrikes Hugo Chawez, efter Venezuelas­ tidigare färgstarke ledare. Den avgående presidenten François Hollande, vars centerorienterade­ ­socialistparti Mélenchon var medlem i fram till 2008, är enligt The Guardian (12.4) oroad över en valkampanj som luktar illa och där risken för förenklingar och falsifiering är påtaglig. Mélechon förenklar vänsterifrån, le Pen ­högerifrån.

Att Hollande själv inte ställer upp för en andra ­period är anmärkningsvärt. Så brukar det inte gå till i Frankrike, inte i de flesta andra länder anförda av en folkvald president heller. Men Hollande har nästan hela sin presidentperiod kämpat med dåliga­ opinionssiffror och lämnar därför fältet fritt.

Det är en av flera faktorer som satt det politiska fältet i gungning. Fast Hollande meddelade om sitt beslut så sent som i december i fjol. Då hade både Macron och Mélenchon redan tagit steget bort från de gamla partier de tillhört och grundat eget.

Alltså: två helt nya politiska rörelser med vind i seglen inför söndagens val.

Center-höger-kandidaten François Fillon – vars parti UMP häromåret, för att fräscha upp sig, bytte­ namn till Les Republicains – förefaller hopplöst akter­seglad. Detta efter att han ertappats med fingrarna i syltburken; Han har avlönat sin hustru för arbete hon inte utfört. Också Marine le Pen har anklagats för korruption, ett faktum som Nationella­ Frontens närstående medier gjort sitt bästa för att bortförklara och stämpla som politisk förföljelse inför valet.

Den sjätte och sista kandidaten i presidentvalet är Benoît Hamon, mannen Hollandes socialist­parti lanserade för att plocka upp och putsa upp Hollandes mantel. Åtminstone det kommer inte att gå vägen. En hel del av de väljare som nu sluter upp kring showmannen Mélechon tycks komma från det som borde ha varit Hamons läger.

Mycket nytt, mycket osäkert i ett val som kommer att få betydelse inte bara för Frankrike utan också skicka svallvågor ut över hela EU, redan uppskakat av brexit.

Tre av kandidaterna representerar alltså olika schatteringar av vänster. Högersinnade men inte­ högerextrema fransmän har inget bra alternativ ­efter att luften gick ur Fillon. En hacka på att det blir mandelkakan som kommer att smaka bäst.