Finlandssvensk tv tog ett nytt steg in i framtiden då den nya tv-kanalen Yle Teema & Fem på måndagen inledde sändningarna.

Kanalen sänder innehåll från den svenskspråkiga kanalen Yle Fem och kulturkanalen Yle Teema.

Att Yle Fem delar kanalplats är de facto inget nytt. Sedan 2011 har Yle Fem delat kanalplats med SVT World. Nu blir partnern Yle Teema­ som är Yles egen kanal. Enligt Yle har sammanslagningen­ bland annat motiverats med att kanalerna­ ensamma­ inte lyckades fylla sina program­scheman. Yle Fem sände bland annat ­också svenska­ SVT:s program.

Då kanalen Yle Fem startades upplevdes det av många som en historisk seger: Äntligen fick också­ det andra nationalspråket, svenskan, en egen tv-­kanal. Programutbudet blev mångsidigare, rikssvenska SVT blev också tillgängligt på ett annat sätt även för andra än österbottningarna. Fondpengar bidrog till att bland annat morgon-tv blev möjligt.

Men musklerna räckte riktigt aldrig till. ­Repriserna blev allt fler och allt äldre, SVT-­programmen tog allt större del.

Samtidigt som Yle Fem blev en egen kanal försvann svenskan från de tv-tittande finskspråkiga finländarnas vardag. Inget TV-Nytt, inga svenskspråkiga barnprogram på bästa sändningstid.

Det som varit ett naturligt inslag också i de finskspråkigas vardag försvann alltså.

Samtidigt försvann också de svenskspråkiga i Finland. De syntes inte mera, de hördes inte mera. De fanns inte längre. Åtminstone kändes det så.

Kvar på de stora kanalerna fanns nyheter på ryska,­ engelska och nyheter på teckenspråk. ­Samiska i viss mån. Dessa blev nu de ”naturliga” språken i Finland.

Det enda programmet som överlevt för­ändringen är Strömsö, som samtidigt bland många finsk­språkiga blivit synonymt med det svenska i Finland.

Under samma tidsperiod som Yle Fem funnits, har attityderna gentemot svenskan hårdnat, inte­ enbart som ett resultat av Sannfinländarnas reto­rik, men också generellt, i alla samhällsklasser. Men att påstå att den allt oginare attityden gentemot de svenskspråkiga i Finland direkt skulle vara kopplad till att man isolerade sig i en egen tv-kanal håller knappast.

Sett i större strategiskt perspektiv är det ändå en av variablerna i en komplicerad tidsepok i vår samhällsutveckling. En samhällsutveckling känne­tecknad av nationalism, protektionism, populism och främlingsfientlighet som inte på något sätt är unikt för Finland utan en trend som genomsyrar snart sagt hela Europa och hela världen. Undan­tagen börjar nämligen vara få.

Inte heller i de övriga länderna har utvecklingen­ varit knuten till kanalomläggningar, utan det har i första hand varit den globala recessionen, den stigande arbetslösheten och de ökande flykting­strömmarna i kombination av svagt ledarskap bland de etablerade partierna som skapat en plattform för populisterna.

Men också de sociala mediernas revolution. Ur detta kaos skulle det gälla att resa sig.

Yle Teema som kanal har enligt många varit Yles bästa kanal. Teema fortsätter som självständig kanal,­ det är endast kanalplatsen som är gemensam. Men visst försvinner program ur utbudet och tidtabeller ändras.

Den nya kanalen kommer att innehålla ungefär lika mycket Yle Fem-innehåll som Yle Fem gör i dag. Till den delen finns ingen dramatik i det nya upplägget, och kanalens betydelse för den finlandssvenska identiteten ändras inte.

Men ”gammel-tv” har inte samma position som ­tidigare. Allt fler, speciellt bland de yngre, använder sig av sin dator och arkivtjänsten Arenan, och den nya utbudsstrukturen ska svara bättre på det förändrade tittarbeteendet.

Från Yle säger man att målet med den här för­nyelsen inte är att spara pengar utan att utveckla­ tv-helheten och skifta fokus mot publicering och utgivning på webben. En omfördelning av resurserna med andra ord.

Också medievanorna förändras. De sociala ­medierna tar allt större plats, speciellt bland de yngre generationerna, och då gäller det att ­anpassa sig. Det betyder i praktiken att svenskan, som en del av vardagen i det finska Finland, har allt ­svårare att hitta en naturlig medial plattform.