Citatet finns i den inledande texten i Bokbladet, en temasektion om finlandssvensk litteratur i torsdagens VBL. Det är ett roligt inslag som andas skrivglädje, läsglädje. Men inleds med "vi miiinskar ..." Varför fortsätter uttalanden i den här stilen att hänga kvar som ett smutsigt gammalt plåster?
För faktaunderlaget för det är tolkningsbart.
Om man tar fasta på den procentuella andelen av befolkningen stämmer det att finlandsvenskarna minskar. Men det gör också andelen finskspråkiga finländare, utan att man i det lägret ser anledning att ständigt påpeka det. Det här sker eftersom procenten finländare med annat modermål än något av våra två nationalspråk växer.
I antal huvuden räknat är trenden däremot bruten. Från 2007 till 2012 ökade antalet finlandssvenskar med nästan 1400 individer. (Källa: Folktingsrapport av Fjalar Finnäs, 2013.) Om trenden består eller inte återstår förstås att se. Finnäs förutspådde 2013 att ökningen fortsätter, men sedan i fjol talas det om en oroande emigrationstrend.
Det mesta gällande framtiden är osäkert, men det betyder inte att man ständigt måste betona undergången. Vi miiinskar, vi miiinskar ... och vi skola själva bidraga därtill. Eller?
Opinion
5.5.2017
Trist repris
”Aldrig tidigare har den finlandssvenska litteraturen befunnit sig på den här nivån, samtidigt som befolkningen krymper”, säger Mari Koli, vd på förlaget Schildts och Söderströms.