Stora och små är starka tillsammans. Det sjöng en barnkör på en Open stage-konsert i Rewell Center­ i Vasa i går. Samtidigt stod Närpes skol­musikkår på den nya torgscenen och brassade på i ett Vasa­ som badade i vårsolskenet. Då drygt 8 000 ­Skol­musik-deltagare intagit Vasa så visar ­staden upp sin vårvarmaste sida. Musikglädjen är på­taglig.

Sannfinländaren Sampo Terho talade också­ om glädje då han nyligen utnämndes till ­kultur-, idrotts- och Europaminister. ”Kulturen är en gemen­sam, värdefull och framför allt glad sak. Det är en stor ära för mig och partiet att ta emot det här uppdraget under Finlands 100-årsjubileum”, ­sade Terho.

I samband med utnämningen sade Riikka­ ­Purra, Sannfinländarnas politiska planerare, i en ­Helsingin Sanomat-intervju att partiet saknar ett kultur­politiskt program. Ett sådant har ­funnits, men det gäller inte längre. Purra sade även att­ ­kulturpolitik inte tillhör partiets huvudsakliga ­intresseområden, men att kulturpolitiken nog kan göras till ett sådant.

Terho är som en ny dirigent som ännu inte­ fått nothäftet. Samtidigt skulle förmodligen få partier­ ranka kulturpolitik som ett av deras absolut­ ­viktigaste områden. Men det är oroväckande att Finlands nya kulturminister representerar ett ­parti som hittills visat ointresse för kulturpolitik.

Det har gjorts många kraftiga utspel av sann­finländska politiker genom åren, men om de ­representerar partiets linje är ännu oklart. I Sann­finländarnas senaste kommunalvalsprogram ­poängteras att det är viktigt att man i skolan ser till de finländska värderingarna, och att den fin­ländska kulturen upprätthålls, samt betona betydelsen finländskhet.

Sannfinländarna betonar även bibliotekens och medborgarinstitutens betydelse. Partiets åsikt är att en av kulturens uppgifter är att jämna ut klyftorna i samhället.

I nuläget råder ovisshet på kulturfältet om vad Terhos entré som minister får för följder – och för finlandssvenskarna vad finländskhet innebär. ­Såväl de medborgare som har konst eller kultur som yrke som de som är fullständigt ointresserade­ av kultur förtjänar att kultur­politiken bedrivs ­kompetent och på ett framåtskridande­ sätt.

Det kan ­naturligtvis betyda olika saker beroende­ på om man är sångare i pensionärs­kören eller­ performance­konstnär – men precis som ­regeringen inte önskar att Finlands industrier och företag ska stampa på stället så måste även ­konst- och kulturfältet få vara innovativt och visionärt.

”De möjligheter till välmående som kultur innebär ska identifieras bättre än hittills” står det i regeringsprogrammet. Förverkligandet av den ­något luddiga formuleringen är nu Terhos ansvar.

Det rekordstora antalet Skolmusik-deltagare ­vittnar om intresset och engagemanget för musik och kultur, både bland barn och vuxna.

De unga sjunger om att små och stora är starka­ tillsammans. Förhoppningsvis ska politiken bidra­ till att barn och vuxna – och även professionella­ kulturarbetare och amatörer – faktiskt finner ­belägg för orden.