Den senaste veckan har traktorerna dundrat i gång ordentligt på åkrarna åtminstone i södra delarna av Österbotten.

Men bakom ratten är inspirationen kanske inte helt på topp. Läget på spannmålsmarknaden är en ganska dyster historia.

Odling av konventionell spannmål har gått på minus tre år i rad, och mycket bättre ser det inte ut att bli i år, enligt den undersökning som Pro Agria presenterade för en tid sedan.

Spannmålsodling har sällan varit särskilt lukrativ, och de senaste åren har låga priser och höga kostnader tyngt näringen. Ur ett strikt affärsmässigt ekonomiskt perspektiv vore odling av konventionell havre, vete och korn ett synnerligen korkat val av företagsverksamhet.

Nu är ju lantbrukets premisser inte riktigt så enkla, av flera skäl. Och när det talas om siffror, vinster och förluster handlar det om ett urval eller genomsnitt, med stora variationer från företag till företag.

Klart är i varje fall att om nuvarande trend håller i sig kommer antagligen de sedan länge pågående strukturomvandlingarna inom näringen att påskyndas.

Små lantbruk försvinner till förmån för stora kostnadseffektiva enheter. Och den utveckling som även lantbruksorganisationerna försöker driva på kan få fart: lantbrukarna kan i högre grad övergå till specialgrödor med bättre lönsamhet.

Oljeväxter, ekologisk spannmål och kummin är några exempel på de i dag mest lönsamma grödorna, men som delvis också kräver mer arbetsinsatser och specialkunnande.

Att det råder överskott på vissa konventionella grödor är helt klart. Men samtidigt anser många att det också är något märkligt med den finländska spannmålsmarknaden. Ofta misstänks en orsak vara att den domineras av ett fåtal stora uppköpare.

Trots omvittnat hög kvalitet på produkterna kravlar de finländska priskurvorna ständigt en bra bit under nivån på andra europeiska marknader och den viktiga Matifbörsen.

Dessutom går det uppenbarligen att få ut högre pris på spannmål i Finland, och ett synbarligt bevis på detta är det regionala företag som exporterar havre från hamnen i Kaskö.

Exempelvis betalar företaget mellan 9 och 27 procent mer för foderhavre än de etablerade jättarna i den senaste prisnoteringen (Maaseudun Tulevaisuus 15.5). För livsmedelshavre ligger företagets priser kring 7–10 procent högre än konkurrenternas.

Havre har de senaste åren också ofta framhållits som ett trendlivsmedel, glutenfri, hälsosam och en ersättare till kött i vegetariska produkter. Det talas om en "havreboom", och livsmedelsindustrins användning av havre ökade i fjol med 12 procent jämfört med året innan.

Men i prisbilden syns knappt något av detta.

Nu rapporteras att den globala spannmålsproduktionen kommer att minska under säsongen 2017–2018. Det borde, med viss eftersläpning, också avspeglas i prisbilden.

Men som marknadsläget ser ut i Finland för närvarande har odlarna knappast orsak att börja fira ännu.