Det har inte bara handlat om det som tidningskollegan ÅU (31.5) helt korrekt kallade­ för ”ovärdigt procentbråk” och som ledde till att ett redan överenskommet förslag till ny alkohollag hamnade i papperskorgen då till och med en kompromiss i sista minuten förkastades av Sann­finländarna – det har också handlat om den sannfinländske Europaministern Sampo Terhos utspel om en folkomröstning om vårt EU-medlemskap.

• Alkohollagen först. Den stupade på försmädliga­ åtta promille, de 0,8 alkoholprocent som skiljer maxgränsen för vad som får säljas i matbutiker och kiosker i dag och den gräns på 5,5 procent som lagförslaget skulle ha inneburit.

Gränsen är bara en del av en av punkterna i lagförslaget som skulle ha rensat rejält i byråkrati­träsket kring alkoholförsäljning – men just den ­detalj som en så gott som enig kör av sakkunniga hade kraftiga invändningar mot.

Ur ett folkhälsoperspektiv är de 0,8 procenten­ inte­ ”en detalj” utan en faktor som anses öka total­konsumtionen av alkohol och därmed också alkohol­skadorna. Ur det perspektivet kan regeringen ta hem poäng för ansvarstagande.

Men att låta det gå så långt man gjorde nu och sedan­ drabbas av panik inom Centern har färg av eftertankens kranka blekhet.
Varför lyssnade man inte till experterna medan lagen bereddes?

Att Sannfinländarna sedan fäller ett kompromissförslag där riksdagsledamöterna skulle ha tillåtits rösta enligt eget samvete smakar politisk poängplockning.
Och för den delen – varför skulle alkohol­politik vara en samvetsfråga i högre grad än ned­skärningar som drabbar mindre bemedlade?

Hanteringen av den nya alkohollagen visar på en regering som vill väldigt mycket men inte förmår föra frågor i mål.
Den här gången tycks man lyckas med konststycket utan att, som så många gånger förr under den här regeringsperioden, snubbla på den försmädliga grundlagen.

Statsminister Juha Sipilä (C) och finansminister Petteri Orpo (Saml) har ändå unisont försäkrat att man ska ro lagförslaget i hamn.
Förhoppningsvis har herrarna rätt. Det finns sannerligen byråkratblomster i alkohollagsrabatten som måste rensas ut.

• Får en sittande minister säga vad som helst?

Det kan man fråga sig sedan Europa-(!), kultur- och idrottsminister Sampo Terho (Sannf) i riksdagsdebatten sade att han ”vill ha en central roll i en regering som föreslår en folkomröstning om Finlands EU-medlemskap”.

Sampo Terho är förutom minister också kandidat för posten som ordförande för Sann­finländarna, och har i den rollen profilerat sig som starkt EU-kritisk.
Nu glömde Terho den hatten på sig då han talade i riksdagen.
Kritiken från oppositionen lät inte vänta på sig.

Samlingspartiets Alexander Stubb betecknade i ett av sina numera sällsynta framträdanden i plenisalen Terho som en säkerhetsrisk.

”Att i ett internationellt läge där Finland inte är Natomedlem spekulera i ett utträde ur EU är helt enkelt ansvarslöst av en sittande minister, och jag hoppas verkligen att vi inte ska höra fler inlägg som detta från regeringspodiet”, sade Stubb.

SFP:s Stefan Wallin liknade en Europa­minister som är EU-motståndare vid en undervisnings­minister med analfabetism som ledstjärna och utkrävde ett svar av Terho huruvida han är för eller emot ett EU-medlemskap. Terho lovade svara när tiden är mogen.

SDP:s Jutta Urpilainen sade sig förstå att trycket­ att föra en ordförandekampanj är stort men att man inte får göra det på bekostnad av Finlands ­internationella anseende.
Statsminister Sipilä har lovat ta Terho i örat.

Sampo Terho är direkt olämplig som Europaminister i en regering vars framfart syns alltmer stapplande.
Återstår att se hur länge Sannfinländarna sitter­ kvar i regeringen. SFP och KD torde redan vara ­beredda att ta över.

Frågan är till vilket pris.