Det är en mellanpartidag för SFP. Partiet valde ny ordförande vid partidagen i fjol och det är inte aktuellt med ett byte på den posten.Dessutom godkände SFP ett nytt partiprogram också det i fjol.

Nils Torvalds ska i sig väljas till partiets presidentkandidat, och någon av de tre viceordförandena i partiet byts ut.

Där var det. Inte mycket till dramatik att vänta under denna partidag.

Enligt förhandsuppgifterna (VBL 8.6) ställer sig partidagsdelegaterna från alla de fyra kretsarna bakom Torvalds. Samtidigt har förhandsdiskussionerna visat att alla SFP:are inte känner sig bekväma med Torvalds politiska bakgrund på vänsterflanken. Därför skulle det heller inte vara speciellt överraskande ifall enskilda SFP:are öppet ställer sig bakom Sauli Niinistö i presidentvalet.

Det påverkar knappast Torvalds röstetal i nämnvärd grad, men aktiva SFP:are bakom Niinistö kan vara en strategisk inmutning med tanke på framtiden.

Med en egen kandidat får SFP den synlighet partiet behöver inför landskapsvalet. Det är också viktigt att presidentvalskampanjen visar att det finns en mångfald i vårt samhälle och det för oss självklara i att alla i denna bukett verkligen vill jobba för landet bästa.

Men i övrigt präglas upptakten till partidagen av en mycket låg profil, trots att vi i januari har ett landskapsval.

Men lagstiftningen kring de nya landskapen är inte klar ännu, så det kan vara svårt att ta fasta på någonting konkret. Det enda man vet är att landskapen inte ska uppbära skatt, så i praktiken blir landskapen regeringens nickedocka utan någon annan uppgift än sanerarens, eftersom de medel landskapen beräknas få, inte räcker långt.

Men kunde SFP som parti ha en egen åsikt i frågan och egna modeller för hur morgondagens Finland ska drivas på ett billigare och bättre sätt än i dag? Men kanske det inte finns något alternativ till regeringens förslag?

Visst kan man förundras över att ett oppositionsparti inte har mer att komma med i termer av kritik mot regeringen. Jourförordningen har aktiverat partiet, och visst har SFP en betydligt aktivare EU-agenda än regeringen. Men det syns inte i partidagsupplägget.

Trots att det inte är lätt för ett parti som SFP att vara i opposition, så verkar chocken över att man föll ur regeringen nu ha övergått i apati. Kanske är det en reaktion på att SFP nog haft framgång i de senaste valen, men samtidigt tappat i politiskt inflytande.

Det enda som troligen kommer att hända på partidagen är att representanter för partiets ungdomsorganisation, Svensk ungdom, har några motioner som väcker debatt. Men det är också allt.

Hur befängt de än låter kommer SFP:arna att under lördagseftermiddagen att följa med Sannfinländarnas ordförandeval, och på söndagen har man sina egna val.

Efter det åker man hem.