Regeringen har lidit en enorm prestigeförlust och försöker nu rädda ansiktet genom att konstatera att bolagiseringen i sig inte varit ett politiskt mål, men nog möjligheten till valfrihet.

Utskottet anser att grundlagen förutsätter att landskap själva kan producera social- och hälsovårdstjänster. Den offentliga makten måste ha reella möjligheter att säkra tillräckligt många tjänster i en situation där det inte finns marknadsmässiga skäl att producera en viss tjänst.

Valfrihetsmodellen måste tas i bruk på ett kontrollerat sätt och genom att reformen träder i kraft i olika etapper och inte med en gång, meddelar utskottet.

Återstår så att se hur regeringen klarar av att utforma ett nytt förslag som inte delar upp medborgarna i en A- och en B-kategori.


Rurik Ahlberg, kommundirektör i Korsholm, har varit inne på denna problematik och skriver i en kolumn (HBL 1.6) att en revolution lurar runt hörnet, och att den sker utan att det finns någon folklig mobilisering för den.

Enligt Ahlberg blir valfrihetsmodellen enligt föreslagen modell sannolikt en stor kostnadsdrivande faktor. I och för sig saknar den offentliga sektorn samma piskor att strömlinjeforma verksamheten som privata bolag har, men trots det ligger kostnaderna för den offentliga vården i Finland i internationella jämförelser på en låg nivå.

”Man skulle tro att Finlands befolkning i dag skulle gå man ur huse för att försvara, bevara och ge sitt stöd till den offentliga vården. Den offentliga vården som utjämnar sociala och ekonomiska skillnader mellan människor och regioner, som är en av grundpelarna i vårt välfärdssamhälle. Man skulle tro att människor som ägnat sitt liv åt att kämpa för Finlands nuvarande välfärdsstrukturer skulle vända sig till regeringen i högljudda protester. Men våra torg fylls inte av protesterande grupper”.

Enligt Ahlberg verkar det alltså ännu inte ha gått upp för medborgarna vad den föreslagna reformen kan leda till. Troligen kommer uppvaknandet att ske försent.

"Grundlagsutskottets krav på förändring kommer knappast att ha någon direkt inverkan på jourreformen och Vasa centralsjukhus."


Grundlagsutskottets krav på förändring kommer knappast att ha någon direkt inverkan på jourreformen och Vasa centralsjukhus.

Enligt regeringen ska tidtabellerna och datum för landskapsvalet heller inte påverkas, men det återstår att se, eftersom grundlagsutskottet slog fast att tidtabellen för reformen är orealistisk.

Regeringen fortsätter att dunka huvudet i väggen. Ambitionerna att inför framtiden säkra sin makt genom strukturella reformer som i sig är nödvändiga, men som i regeringens modell är kortsiktiga.

Det väsentliga är ändå att grundlagsutskottet stod emot det yttre trycket och satte ned foten.