Gammelrosa är en vacker färg. Västra Finland har den färgen på en karta, gjord i anslutning till ett miljörelaterat forskningsprojekt vid ett norskt ­universitet. Projektet, vars resultat offentliggjorts nyligen, handlar om hushållens koldioxidutsläpp.

Gammelrosa är i det här sammanhanget inte­ en önskvärd färg. Det betyder att hushållens koldioxid­fotspår är stora här. Den gammelrosa­ ­färgen hittas i övriga EU enbart i delar av ­Danmark, Irland, Storbritannien och Grekland.

I Nyland är färgen ännu mörkare än i västra ­Finland och allra störst är hushållens koldioxid­fotspår på Åland.

Hela Sverige är beigt (avsevärt lägre utsläpp), ­liksom hela Frankrike och hela Sydeuropa med ­undantag för Grekland. I Tyskland finns det en hel del rosa, men nyansen är ljusare än den gammel­rosa. Lägst koldioxidutsläpp hittas i östligaste EU, typ Rumänien.

Kartan är nerslående för ett nordiskt land som ­åtminstone i teorin gärna vill framstå som en före­gångare och där det talar mycket om clean tech som en räddning både för den framtida syssel­sättningen och för det globala klimatet.

En förklaring till det höga koldioxidfotspåret är att hushållen i Finland är små, säger Diana ­Ivanova som lett forskningsprojektet. (Helsingin Sanomat 20.7)

Den finländska ensamheten, om man vill ­uttrycka det i emotionella termer. Får man tro ­Ivanova har Finland i genomsnitt de minsta hus­hållen av alla de länder som är med i under­sökningen.

Det är inte nog med att det allra mesta blir ­dyrare i ett hushåll som, eventuellt, består av en ­enda ­person. Koldioxidavtrycket blir också ­ohjälpligt större när bostadsytan värms upp för en enda ­person, när en enda person använder hus­hållets alla­ elektriska apparater.

En expert som Helsingin Sanomat bett ­kommentera, professor Seppo Junnila på Aalto-­universitetet, bidrar med an allmän kommentar.

Sverige och Norge har, säger han, det bättre ställt vad gäller andelen förnybar energi. Den norska elen kommer till nästan hundra procent från förnybara källor, i Sverige är andelen närapå hälften.­ I Finland, där tillgången till vattenkraft är ­mycket sparsammare än hos grannarna, kommer ­enbart en tredjedel av energin från förnybara källor. ­Beroendet av fossila bränslen vilar tyngre över ­detta land.

Å andra sidan är Norges gröna image lite av en chimär. Där finns pengar – oljepengar – för ­vilka norrmännen köper utsläppssnåla Teslor och ­värmepumpar. Men den olja Norge pumpar upp bränns ju någon annanstans, i den mån den inte­ används i Norge. För världen som helhet – och ­klimatet – blir det alltså lite hugget som stucket.

Nära ögatTvå vuxna och sex barn i en båt som sjunker snabbt. Det kunde ha slutat med en stor tragedi. Till all lycka gick det inte så i måndags. Både personerna i båten och själva farkosten var ovanligt och föredömligt väl utrustade med allt som är till ­nytta i ett nödläge till sjöss – inklusive en räddningsflotte. Det var ur den sjöbevakare från Vallgrund plockade upp de nödställda, i en operation som ­försvårades av hård vind och höga vågor.

Också en räddningshelikopter från Umeå var snabbt framme vid haveriplatsen utanför Ritgrund norr om Björkö. Den anlände av lättförståeliga skäl före räddningshelikoptern från Åbo.

Det finns sedan länge ett avtal om att grannarna bistår varandra med sjöräddning. Men hjälp från grannlandet ska vara ett (välkommet) ­undantag – såvida inte myndigheterna går in för den ­ovanliga lösningen att fullständigt outsourca de egna ­medborgarnas trygghet till grannen.

Österbotten behöver – fortsättningsvis – en ­räddningshelikopter med möjlighet till ytbärgning stationerad i regionen.

Den steniga skärgården talar för det. Färj­trafiken över Kvarken talar för det. Flygtrafiken, livlig för en stad av Vasas storlek, talar för det. Rättviseaspekten talar för det.