Terrordåd är makabert nog enklare att greppa i vår nya värld, något att fokusera på och självfallet – tyvärr – hos många något att rida på för att väcka ännu mera hat, ännu mera splittring, ännu mera ”vad var det vi sa”.

Oavsett motiv är det som skedde en vanlig fredag i Åbo i första hand en enorm tragedi.

Samtidigt kom den här typen av dåd nu plötsligt oerhört mycket närmare oss. Det nådde hela vägen fram, över vattnet från Drottninggatan i Stockholm och in från storstäderna ute i Europa.

Misstänkt terrordåd. I Åbo. Det låter overkligt. Samtidigt.

Det är klart att det kunde ske även här, trots att Finland alltid känts som ett osannolikt mål. Våldet och terrorn som vi är vana ett endast se i andra länder, via våra skärmar, har nått oss. Det skrämmer, naturligtvis.

Hur vi hanterar tragedin mäts nu i första hand av våra reaktioner och hur vi agerar. I dag och i morgon.

Polismyndigheternas agerande andas professionalism och kunskap, och då handlar det inte enbart om att man på tre minuter efter att första larmet kom, hade oskadliggjort den misstänkte gärningsmannen. Polisen har också hållit is i magen och inte en enda gång gått händelserna i förväg.

Nästa steg både här och i resten av världen vore förstås att utveckla spaningsarbetet, så att dåd som dessa kunde minimeras och förhindras på förhand.

Precis som Stockholm, London, Manchester, Nice, Paris och nu senast Barcelona sakteligen återgått till vardagen efter dåden, kommer även torget i Åbo att i sakta mak åter fyllas av handlare och människor.

Vardagen och mänskligheten kommer segrande ur mörkret även denna gång.

Ingen kan bestämma hur människor ska reagera och vad man känner när allt ännu ligger nära inpå, men i längden, i stället för att låta hatet vinna och ta över är det skäl att minnas och sörja offren.

Att precis som alltid övervinna och besegra rädslan är det viktigaste vapnet mot vansinnesdåd vi vanliga människor har.

Vi ska också minnas att vi har vardagshjältar som heter Vesa och Hassan, som sannolikt förhindrade att fler kom till skada eller dödades. Det är så mod, omtänksamhet och kärlek agerar. Hatet är simpelt och fegt. Det såg vi än en gång i Åbo.