Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. I Åbo finns planer på att slopa svenskan som A2-språk i skolorna. Orsaken är att den långa svenskan är för populär hos eleverna. Jo, du läste faktiskt rätt. Den arbetsgrupp som har grubblat på Åbo språkprogram vill få in eleverna på andra språk. Det lyckas inte om alla väljer svenska. Åbologiken tar fasta på att skolväsendet inte har resurser för mer än ett A2-språk. Därför vill gruppen slopa svenskan och i stället  öppna upp för ryska, tyska, franska, spanska, italienska, kinesiska, estniska och latin. SFP-riksdagsledamoten Stefan Wallin i Åbo upprörs av att svenskan fattas i paletten och framför allt att den slopas i språkrikedomens namn. Förhoppningsvis kan Wallins föredömliga uppvaktning av stadsdirektör Aleksi Randell, utbildningsnämndens ordförande Kaija Hartiala och utbildningschefen Outi Rinne ge effekt. Att en arbetsgrupp över huvud taget kommer på tanken att städa undan ett populärt språk visar tyvärr att finskhetskrafternas propaganda har effekt. Droppen urholkar stenen. Åbos beslutsfattare verkar ha svalt agitatorernas svammel om att svenskan är ett onödigt språk som står i vägen för andra språk. Det stämmer naturligtvis inte. Svenska Finlands folkting har för riksdagens kulturutskott lagt fram ett papper som visar att en ökad frivillighet för svenskans del tvärtom hänger samman med en minskad benägenhet att läsa andra språk. Folktinget har också visat att de sämre svenskkunskaperna i Finland är en direkt följd av ett kraftigt minskat undervisningsutbud i svenska. Åbos planer att slopa A2-svenskan följer med andra ord en allmän trend i vårt land. Samtidigt behövs kunskaper i svenska mer än någonsin. Sverige är i dag Finlands största handelspartner när det gäller exporten och likaså det viktigaste ursprungslandet för utländska investeringar i Finland. Det talas också om ett ökat försvarssamarbete och gemensam polispatrullering vid Finlands västgräns. Ett tillräckligt stort undervisningsutbud i svenska är ett sätt att skapa jämställdhet mellan språkgrupperna i Finland. Den som inte lär sig svenska kommer inte att ha samma chans på den gemensamma nordiska arbetsmarknaden. Det här är något som även före detta statsministern Paavo Lipponen (SDP) underströk då han hördes av riksdagens kulturutskott i förra veckan. Lipponen ser bland annat möjligheter för arbetslösa finländska ingenjörer att få jobb i Norge. Lipponen har naturligtvis helt rätt då han utmålar ett slopade av den obligatoriska svenskan som en kulturell återvändsgränd för Finland. Folktingets utlåtande i språkfrågan spräcker också andra myter om svenskan. Till exempel tillbakavisas finskhetskrafternas ofta upprepade argumentation om att inget annat land i världen har motsvarande krav på studier i ett minoritetsspråk. Till saken hör att Belgien, Luxemburg, Irland och Schweiz – alla länder med flera nationalspråk – har krav på obligatoriska studier i det andra officiella språket. I vissa fall sker det här med början från första klass i grundskolan.Finland är ett civiliserat land med kloka människor. Dessutom gör Åbo anspråk på titeln som en kultur- och bildningsstad av rang. Varför låter vi då falska profeter leda oss på villovägar? Om Åbos beslutsfattare slopar elevernas möjligheter att välja svenskan avskaffar de själva valfriheten. I så fall inför Åbo ett tvång att välja något annat språk än svenska.