Rättegången handlar delvis om huruvida 15 män i Perhotrakten kan fällas för grovt jaktbrott eller inte.Men därutöver handlar det också hur det är ställt med den genbank som har använts vid artbestämning av de tre skjutna djuren. Försvaret ifrågasätter det DNA-jämförelsematerial som myndigheterna har använt sig av. Därför handlar rättegången också indirekt om den finländska vargforskningen och dess vetenskapliga tillförlitlighet. Enligt åklagaren var jägarna uttryckligen ute för att jaga varg. Han hävdar att pratet om varghybrider är en efterhandskonstruktion som saknar betydelse. – Verksamheten pågick ju i all hemlighet. Men nu plötsligt försöker man få det här att framstå som någon form av plikt att skaffa bort oönskade djur ur naturen, sa han. Åklagaren säger att DNA-jämförelsematerialet är tillförlitligt och att det härstammar från 400 vargar som har samlats in mellan 1996 och 2011. Metoderna ifrågasätts av de svarande i rättegången. De åtalades advokater har begärt in uppgifter och fotodokumentation om hur, var och när genbankens jämförelsematerial har samlats in. Myndigheterna har då meddelat att det inte finns några sådana heltäckande uppgifter om provtagningarna. Det här tar försvaret som en klar fingervisning om att Finland saknar en seriös vargforskning. Enligt försvaret måste det finnas klara uppgifter om när, var och hur DNA-proverna samlas in och vem som har gjort det. – Det är inte vetenskap bara för att verksamheten äger rum i anslutning till en viss institution. Det är vetenskap om vi kan vara säkra på hur forskningen görs, sa en av de åtalades försvarsadvokater. Enligt försvaret kan ingen människa i Finland dömas till fängelsestraff på de grunder och utgående från de bevismaterial som åklagaren hänvisar till. Speciellt inte med tanke på att en varghybrid i lagen har samma status som en förvildad katt. Under rättegången presenterades ett DNA-diagram som visade att de skjutna Perhovargarna är genetiskt mycket representativa för Finlands vargstam.– Om det ni säger stämmer har vi inte en enda äkta varg i Finland, Det är ett mycket hårt påstående, sa åklagaren. Han tillbakavisade också påståendet om att artbestämning alltid måste inbegripa en morfologisk, det vill säga utseendemässig, besiktning. – Det har ingen avgörande betydelse hur pälsen ser ut. Vargjaktsrättegången i Karleby inleddes på måndag morgon. De åtalade misstänks för grovt jaktbrott. Åklagaren yrkar på villkorligt fängelse, böter, sex års jaktförbud och att de hagelbössor och snöskotrar som användes vid jakten ska förverkas till staten.

"Vi jagade några underliga kräk"

Var jägarna i Perho inriktade på att jaga varg eller något annat? Det är en av de absoluta kärnfrågorna i den pågående rättegången. Då en av de åtalade, en man från Halso, i går förhördes undvek han konsekvent att tala om varg. Han talade i stället om ett "gäng" som hade betett sig märkligt i skogen och begreppet "elukka" som kan översättas till djur eller kräk. Åklagaren påpekade att mannen i fråga hade talat om varg och vargjakt i polisförhören och att de nya benämningarna är efterhandskonstruktioner. Det här ville den åtalade inte gå med på. Mannen sa att han själv var med i jakten på de varghybrider som fälldes i Perho år 1994 och att det var vida känt att denna kull hade fått valpar. - Vi har använt begreppet varg som ett samlingsnamn på alla märkliga djur som har rört sig i våra skogar. Varghybrid är ett för svårt begrepp att använda i vardagsprat, sa han. Mannen beskrev i rättssalen hur han begav sig ut på skidor som drevkarl. Själv hörde han två skott, men förstod senare att även ett tredje "kräk" hade skjutits. På åklagarens fråga om varför jaktlaget försökte bränna två av kropparna hade Halsobon inget svar. Han sa att han inte hade något med brännandet att göra. Däremot hade mannen svar på tal då åklagaren antydde om att artbestämningen hade underlättats om kropparna hade bevarats intakta. - Det är lätt att vara efterklok. Samma man har i polisförhör uppgett att byborna beslöt sig för att ta saken i egna händer eftersom det är så svårt att få jakttillstånd på varg. Det här är en uppgift mannen inte vill vidkännas i dag.

Nödvändig rättsprövning

KOMMENTAR. Det har länge tisslat och tasslats om vargforskningen i Finland. De första ryktena om uppfödda och utplacerade vargar i naturen har redan flera tiotal år på nacken. Därför är det på tiden att nu ha ett fall som också kan användas som rättsprövning av själva vargforskningen. Svarandesidan går starkt ut. Advokatkollektivet ifrågasätter vargforskningens vetenskaplighet i och med att den inte kan prestera dokumentation på vad varggenbanken i Finland egentligen består av. Hur kan forskarna vara säkra på att alla de DNA-prover som har laddats in i genbanken kommer från äkta varg? Frågan är berättigad, åtminstone om det saknas uppgifter om när, var och hur proverna har tagits. Frågan är viktig med tanke på att vi har skrivit under internationella konventioner om att hybrider bör skaffas bort ur naturen. Men frågan är också viktig med tanke på de människor som nu står åtalade för att de beslöt att skydda sig mot djur som var mer närgångna än vargar brukar vara.