Tänk dig att du kör bil en mörk kväll då det plötsligt framför kylaren dyker upp en fotgängare utan reflex. Du sätter hjärtat i halsgropen, men oftast – tack och lov – blir det bara nära ögat. Du tänker: Den människan leker med döden. Ungefär så måste det ha känts för piloterna i det SAS-plan som höll på att krocka med ett ryskt militärt spaningsplan i mars i år. Flight 681 skulle flyga från Köpenhamn till Rom då ett ryskt Iljushin-20M-plan kom i dess väg. Det ryska planet syntes inte i den civila flygledningens system eftersom piloten hade stängt av transpondern. Tack vare den svenska militära radarövervakningen­ kunde en katastrof undvikas. Det här är den allvarligaste incidenten, som är känd, med den ryska militära upptrappningen i Nordeuropa under det här året. Den ryska nonchalansen för internationella regler gör att styrke­demonstrationerna kommer obehagligt nära var och en av oss. Att ryska militärplan smyger runt uppe i det blå är inte enbart en ­militär angelägenhet – det är något som i värsta fall kan få ödes­digra konsekvenser för vilken flygpassagerare som helst. Naturligtvis är också den ökande ryska militära aktiviteten, som bland annat dokumenteras i den brittiska tankesmedjan European­ Leadership Networks rapport om nära ögat-situationer, en militär­ angelägenhet med hög prioritet. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg bekräftar också att allt fler ryska plan flyger över ­Europa utan att kontakta flygledningen. Och konstaterar: Det ökar risken för kollisioner i luften. Uppgifterna om rysk militär flygaktivitet kommer från så många källor att det inte finns orsak att tvivla på problemets allvar. ­Annars är det ibland lätt att avfärda liknande rapporter som försök att få höjda militäranslag. I höstas flyttades finländskt jaktflyg till Helsingfors för att höja beredskapen vid riksgränsen över Finska viken. Och i veckan uppgav flygvapnet att utryckningarna för att identifiera främmande flygplan nära finländskt luftrum har ökat med femtio procent det här året. I måndags kom också besked att regeringen föreslår tilläggs­anslag för att uppdatera flygvapnets Hawkplan. Det beslutet ska sättas in i sammanhanget med aktiviteterna nära och i finländskt luftrum. Flygvapnets kommendör Kim Jäämeri vill inte uttala sig om priset för de allt fler identifieringsflygningarna, men det är självklart att kostnaderna ökar för försvarsmakten. Det är en kostnad som Finland måste ta. Vi kan inte lämna finländskt luftrum fritt för ”vilda östern-flygningar”. Det är inte säker­hetspolitiskt möjligt, och militära reaktioner kan kanske ha en stävjande effekt på flygningarna som hotar den civila flygfarten. Forskarna vid European Leadership Network drar slut­satsen att ryska armén har fått fullmakt att agera mer aggressivt mot försvarsalliansen Nato – och även mot Finland och Sverige. Orsakerna­ och avsikterna kan vi enbart spekulera i – men ­European Leadership Network skriver i sin rapport att en orsak kan vara att testa västländernas militära beredskap. Den stora frågan är vad som kan göras. European Leadership Network listar tre rekommendationer: Den ryska ledningen bör omedelbart bedöma vilka risker dess agerande medför. Väst ska på diplomatisk väg försöka få Ryssland att ändra rikting. Alla sidor uppmanas att öka den militära och politiska öppenheten. Och så mycket annat finns knappast att göra. Men tveksamt är vilka resultat åtgärderna kan ge.