– På inget annat håll i världen är s­ocial- och hälsovården uppbyggd som i Finland. Utgångspunkten är kommunen och inte den enskilda i­nvånaren, vilket är fallet i de ö­vriga europeiska modellerna, säger R­aimo Puustinen, professor i allmän m­edicin vid Tammerfors universitet. Enligt honom är ojämlikheten i tillgången till vård mycket ett resultat av det finländska systemet där kommunerna sköter social- och hälso­vården. Det kommunbaserade vårdsystemet togs i bruk 1972 och fungerade någorlunda bra fram till början av 1990-talet. Då upphörde öronmärkningen av den statliga finansieringen samtidigt som Medicinalstyrelsen skrotades. Medicinalstyrelsen var ett orga­n som övervakade kommunernas s­ocial- och hälsovård. – Nu försöker man lösa landets vårdproblem genom att skapa en modell med fem stora vårdområden. Det är ett steg i riktning mot de europeiska vårdmodellerna, men med den föreslagna vårdreformen når man inte ända fram. Fortfarande står kommunerna genom sam­kommuner för produktionen. – Att ha vårdproducerande samkommuner leder bara till att servicen centraliseras ytterligare och fjärmas från användarna. Enligt Puustinen är det hög tid för den finländska social- och hälso­vården att bli mer europeisk. Han anser att både finansieringen och produktionen av vård helt borde frigöras från den kommunala verksamheten. – I många europeiska länder har detta fungerat i årtionden. Varför skulle det inte fungera hos oss? Puustinen, som studerat finansieringen av vården i flera europeiska länder, är förundrad över det navelskåderi som politikerna i Finland sysslar med. Förutom några inlägg om den svenska landstingsmodellen har de europeiska social- och hälso­vårdssystemen inte diskuterats. – Det finns i stort fyra olika modeller. Gemensamt för dem är att det finns en gemensam kassa, en i­nstans som övervakar och ingår vårdavtal med producenter. Sedan är det upp till patienterna att välja sin vård. Genom att öppna vårdproduktionen för alla aktörer som uppfyller vissa grundkriterier undviker man enligt Puustinen både grundlags- och konkurrensproblem. Det skulle även trygga tillgången på läkar­tjänster inom basvården eftersom producenterna placerar sig där k­lienterna finns. Men inget system är felfritt. Problemet att få vårdpersonal till glesbygden finns enligt Puustinen även på andra håll än i Finland. – Men genom att bara fokusera diskussionen på samkommuner och kommundemokrati har problemen inom själva vården kommit i skymundan.