Molpeborna är inte kända för att gå man ur huse för att uttala sig i tidningar. Men den förmiddag VBL gör ett reportage om de mark­områden i skärgården som NTM-centralen vill freda eller tvångsinlösa kommer mer än 40 personer ner till fiske­hamnen. Alla är lika bestörta. NTM-centralens planer har slagit ner som en blixt från en klar himmel. Enligt en annons har mark­ägarna tid till den 29 december att föra fram sin åsikt. Det är lättare sagt än gjort. Molpeborna betraktar områdena som sin gemensamma egendom, men egentligen ägs de av samfälligheter med många del­ägare. En del har fått information med posten, men inte alla. Bland annat hela Molpehällorna, så när som på tillandningarna, skulle omfattas av fredningen. – Det här är jämförbart med psykisk våldtäkt. Det lämnar djupa sår och bygger upp ett förakt för myndigheter, säger Jens Lågas. – Det talas om Kvarkens nationalpark. Är det här ett steg mot en sådan, undrar Göran Östberg. – NTM-centralen är värre än Putin. Han tog Krim, NTM-centralen tar våra holmar, säger Jens Juthström. Vad blir bättre genom en fredning eller tvångsinlösning, undrar Molpe­borna. De aktuella områdena är redan skyddade via Natura 2000 och strandskyddsprogrammet. Allt är färdigt byggt och skog får de inte hugga. De ser det som en undanflykt av NTM-centralen att den inte kallat till förhandlingar därför att sam­fälligheterna inte är konstituerade (de har inte stadgar, styrelse och stämma). I sådana fall är Lantmäteri­verket enligt lag skyldigt att bistå med att kalla till stämma. – Vi har ingen aning om vad det här innebär, men vi vill att våra barn och barnbarn ska kunna röra sig fritt i naturen, jaga och fiska som vi alltid gjort. Varför ordnar ingen möten och förklarar vad det är fråga om, undrar Linda Rosbäck. – Problemet från vår sida är att vi inte har någon kontaktperson. Men om ägarna vill sammankalla ett möte kan de få extra tid om de tar kontakt med oss, säger över­inspektören Riina Arffman på NTM-centralen. Jonas Östberg styr med van hand båten emellan stenarna på Molpehällornas västra sida då han guidar oss till havs. Han brukar ofta jaga mink, räv och mårdhund där ute. – Jag tycker att jag har en skyldighet att hålla efter dem. Jag är rädd att nästa steg är att jakten förbjuds. Vad händer då med alla fågelungar, dem som NTM-centralen vill skydda? Han tycker det är tråkigt att lokalbefolkningen, miljöorganisationer och myndigheter nu gräver ner sig i sina skyttegravar, trots att de har samma mål. – Tänk vilka möjligheter som fanns om de kunde samarbeta. På många andra ställen pågår verksamhet som verkligen förstör naturen, men den är kopplad till pengar och får därför fortgå. Jag förstår inte varför staten vill ha mera att sköta då den inte ens tar hand om det den har. Sjöbevakningsstationen var i toppskick då sjöbevakarna flyttade ut. Nu är huvudbyggnaden fuktskadad, fönstren trasiga och pelarna i båthuset rostar bort. En av de unga yrkesfiskarna i Molpe, Kim Sundén, är ute och vittjar nät utanför Molpehällorna. Också han är bekymrad. – Att satsa stora pengar på fisket avskräcker då jag inte vet hur mina möjligheter begränsas i fram­tiden. NTM-centralen har stor makt. Vem vet, det kanske räcker med en tidningsannons också för att ta över tillandningarna och begränsa fiske­områdena? Tidsgränsen för att genomföra naturskyddsåtgärder på Natura 2000-områden går ut vid årsskiftet. Därför brådskar det med inlösningar och fredningar, säger Riina Arffman på NTM-centralen. Hon medger att det är omöjligt att hålla tidtabellen på alla områden. De områden som nu är aktuella ingår i Natura 2000, strandskydds­programmet eller myrskydds­programmet och ägs av icke-konstituerade samfälligheter. Enligt fredningsförslaget för privat­ägda områden i Molpe skulle det bli förbjudet att muddra, gräva, bygga hus och vägar, avverka skog, ta svampar, träd och buskar och döda vilda ryggradsdjur. Senare i samma avtal sägs att jakt är tillåten enligt rådande jaktlagstiftning. – Man får jaga där. Det låter motsägelsefullt, men alla fredningsavtal är skrivna på det sättet, säger Arffman. På områden som staten löser in för naturskyddet får däremot bara främmande arter, som mink och mårdhund, jagas.