– Lärarna och eleverna lär känna varandra mycket grundligt, säger Ove Lindström, rektor för Kotka svenska samskola som är den framgångsrikaste skolan i FNB:s gymnasiejämförelse. Han tror att framgången förklaras av att studenterna känt varandra sedan dagis. Det lilla gymnasiet är klart framgångsrikast i Finland när FNB jämför resultaten i studentexamensprovet med elevernas ingångsnivå under åren 2012–2014. De som placerar sig på andra och tredje plats är också svenska gymnasier, Hangö gymnasium och Katedralskolan i Åbo. De sakkunniga ser också andra förklaringar, bland annat att gymnasierna finns i finsk- eller tvåspråkiga områden där eleverna har goda möjligheter att få bra betyg i det andra inhemska språket. En annan faktor som lyfts fram är att de svenskspråkiga gymnasieeleverna kan ha en bättre socioekonomisk ställning än andra. Lindström säger att det inte stämmer i Kotka. De svenskspråkiga skolornas framgång kom som en överraskning. I Pisaundersökningarna har de svenskspråkiga skolorna klarat sig något sämre än de finskspråkiga. De tre i topp i FNB:s jämförelse var inte heller framgångsrika i den rankning som Statens ekonomiska forskningscentral Vatt gjorde tidigare i höst. Vatt har inte offentliggjort resultatet. Men Vatt uppger att i deras undersökning ligger de tre svenska gymnasierna i mellanklassen. En del andra gymnasier som är framgångsrika i FNB:s jämförelse har däremot också klarat sig i Vatt-undersökningen, till exempel gymnasierna i Mynämäki och Säkylä samt Kulosaaren lukio i Helsingfors. Mellanstort bäst? FNB jämförde gymnasier också utgående från storlek. Mellanstora skolor som utexaminerar 100–150 studenter om året har varit mest framgångsrika. De största gymnasierna klarade sig sämst i jämförelsen. Ordföranden för lärarfacket OAJ Olli Luukkainen säger att små skolor är intimare och eleverna där har bättre möjligheter att få personligt stöd. I de stora skolorna försvinner individerna i mängden. – Det finns så stora förväntningar på unga människor. På att de alla ska vara beredda att välja och studera självständigt och inte behöva personlig omsorg. Å andra sidan bör man inte dra för långtgående slutsatser av resultatet, säger ordföranden för Studentexamensnämnden, professor Patrik Scheinin. Han påpekar att många stora skolor är eftertraktade och att de som börjar i dem har höga medeltal på betyget. Goda resultat är svåra att förbättra, därför ökar inte framgången. De stora skolorna är jämnbra. Standardavvikelsen som beskriver skillnaden mellan dem är liten, medan små skolor placerar sig både i topp och bland de sämsta. Små skillnader Kotka svenska samskola är ett och ett halvt studentbetyg bättre än det sämsta gymnasiet i FNB:s jämförelse. Skillnaden motsvarar den mellan magna cum laude och laudatur. Men i snitt är skillnaderna mellan gymnasierna inte så stora, även om de bästa gymnasierna urskiljer sig klart. Också de sakkunniga FNB intervjuat säger att skillnaderna mellan gymnasierna är små. Det är bland annat därför Vatt inte offentliggjort sin undersökning. Scheinin säger att skillnaderna mellan gymnasierna är större än mellan grundskolorna, men det beror främst på olika ingångsnivåer. Han säger att det är nästintill omöjligt att mäta skillnaderna i kvaliteten på undervisningen.

Så här gjordes FNB:s jämförelse

– FNB har skaffat uppgifter om resultaten i studentskrivningarna per skola vid sex tidpunkter: våren och hösten 2012, 2013 och 2014. – Från skrivningarna fick FNB veta bifallsrösterna i fyra obligatoriska ämnen: exempelvis laudatur ger sju bifallsröster. Bifallsrösterna ändrades så de motsvarar skolbetyg. – FNB har uppgifter om medeltalet på grundskolans avgångsbetyg för de elever som började i gymnasierna tre år tidigare. – FNB har uppgifter om hur många som fått godkänt i studentskrivningarna 2013 och 2014. För 2012 har FNB bara antalet som deltog i skrivningarna. Därför betonas resultatet 2012 aningen för mycket i jämförelsen. – FNB delade in gymnasierna i storleksgrupper enligt hur många som tog studenten i dem 2012–2014. FNB räknade ut standardavvikelsen på resultaten i de olika storleksgrupperna och ett medelvärde vägt med antalet elever. – En svaghet i jämförelsen är att bedömningen i grundskolorna varierar och det innebär att grundskolornas avgångsbetyg inte nödvändigtvis är jämförbara. – I jämförelsen tar man inte i beaktande att en betydande del av eleverna i vissa skolor avbryter studierna eller underkänns i studentskrivningarna eftersom de inte räknas med i medeltalet i studentbetygen. – Det kommer inte heller fram att svårighetsgraden i studentskrivningarna varierar mellan ämnena. Till exempel är det svårt att få bra betyg i A-språket, lång kurs.