Nästan vart tredje barn som idrottar har blivit kränkt eller mobbad av en lagkamrat. Dessutom har nästan var femte barn blivit kränkt av tränaren. I omklädningsrummet är känslorna upprörda efter en förlust. Spelarna är trötta och besvikna. Den som tappat pucken i ett avgörande läge blir lätt hånad av laget. – Barn och ungdomar som idrottar är tävlingsmänniskor. Omklädningsrummet är en plats där en del kan råka illa ut. Därför ska det alltid finnas en vuxen som övervakar, säger Anders Fors. Under de tio år som Fors har upplevt ishockeyn och fotbollen i rollerna som pappa och tränare har han sett både kränkningar och mobbning inom idrotten. Det kan handla om att en spelare alltid saknar ett par i passningsövningarna, sitter ensam i bussen på matchresor och ständigt står sist i matkön under turneringar. – Det tar i hjärtat varje gång jag ser det. Ofta håller de här barnen på några säsonger, innan de sedan lägger av, säger Fors. För att en förening ska lyckas skapa bredd och klara av att locka med många barn i verksamheten är det viktigt att utanförskap inte förekommer. Fors ser det som vuxnas skyldighet att reda upp mobbningssituationer om de får nys om dem. – Det är ett misslyckande för barnet att sluta på grund av att det råder disharmoni i en träningsgrupp, säger Fors. Han ger tränare i juniorlag en eloge för att de gör en stor samhällsinsats utan att ens få betalt. Att skylla bristerna inom idrotten på tränarna är därför att göra det för enkelt. Fors vill att föreningarna tar ett större ansvar. Inom föreningen ska syftet med verksamheten vara klart, så att styrelsemedlemmarna på sektionsnivå diskuterat träningsmängd, sociala relationer, målet med verksamheten och fördelning av speltid. Spelreglerna ska vara klara och förankrade när säsongen börjar. Utmaningen är att få viljorna att gå ihop när en del familjers dröm om spel i NHL krockar med andra familjers ambitionsnivå om att det viktiga är att barnet rör på sig. I stället för att tränaren bestämmer ser Fors hellre att lagledaren är lagets vd. Vid missnöje kan föräldrar kontakta lagledaren i stället för att tala direkt med tränaren. Lagledaren ska också hålla tränaren i schack. – Tränaren fokuserar kanske på prestationen och glömmer verksamhetsidén. Det händer också att tränare söker bekräftelse för den egna insatsen, fokuserar på resultatet och glömmer barnens känslor, säger Fors. Med ett förebyggande arbete kan utanförskap och mobbning undvikas. En stor del av juniortränarna saknar utbildning och har ingen erfarenhet av att handskas med barn. Utbildning för tränare ger dem också redskap att handskas med mobbningen. – För att se vad som pågår i gruppen ska tränarna ha tentaklerna ute. Ingen tränare vill att någon i laget mår dåligt eller att det förekommer kränkningar i en grupp. Därför är det viktigt att försöka reda upp otrevligheter. De som utsätter andra för glåpord har ofta också något som tynger dem. De barn som syns mest på planen, är duktiga och trivs i rampljuset styr också oftast jargongen i omklädningsrummet. Anders Fors betonar att föräld­rarna inte ska tolerera om de märker att ett barn utsätts för kränkningar. – Hos ett barn som ständigt tar emot glåpord eller inte får speltid bildas det en knut för resten av livet.