Samtidigt som den utrikes- och säkerhetspolitiska debatten i Finland plötsligt tagit fart och förs inför öppen ridå, används den också som verktyg i kampanjen inför riksdagsvalet. Enligt statsminister Alexander Stubb (Saml) står vi vid ett vägskäl där det gamla ställs mot det nya. En bidragande orsak till Stubbs profileringsambitioner står att finna i den senaste tidens opinionsmätningar som visar att Centerns understöd stabilt parkerat på dryga 26 procent. Samtidigt har understödet för Saml sjunkit rejält, under 17 procent, och i vissa undersökningar till och med varit lägre än understöder för SDP. Centerns ordförande Juha Sipilä är också finländarnas favorit som nästa statsminister (MS 22.12). 29 procent av dem som svarat på en opinionsmätning som tidningen låtit utföra säger att endast Sipilä duger som statsminister. 18 procent ansåg att Stubb var det enda alternativet. Enligt Natoförespråkaren Stubb befinner vi oss i ett läge där det utrikes- och säkerhetspolitiska klimatet har förändrats, och att Finland är redo för en diskussion. Men han förnekar att han ?skulle ha kritiserat Centerns riksdagsmän Paula Lehtomäki och Seppo Kääriäinen för att de inte hållit sig till den gemensamma linjen i Rysslandspolitiken. Eftersom Sipilä inte har samma utrikespolitiska erfarenhet som Stubb, är tydligen bedömning den att utrikespolitiken är Sipiläs svaga punkt. En pressad Stubb har också försökt höja profilen gentemot SDP bland annat genom att begrava konsensustänkandet i den finländska arbetsmarknadspolitiken eftersom konsensusen enligt Stubb hotar förlama Finland. Stubb föredrar lokala avtal i stället för trepartsavtalen. Parallellt med den valinriktade debatten förs en säkerhetspolitisk debatt bland olika sakkunniga. Kommendören vid Försvarshögskolan, Jon von Weissenberg, varnade för några veckor sedan Finland för att sluta ett statsfördrag om isbrytarsamarbete med Ryssland. Han såg en risk att Ryssland utnyttjar isbrytarna för spionage. Också sjörättsjuristen Matti Temmes förfasar sig över isbrytarsamarbetet eftersom Ryssland inte gjort sig känt för att följa internationella sjörättsliga avtal. Temmes ser en återgång till Kekkonens utrikespolitik om vi i detta säkerhetspolitiska läge skriver under ett statsfördrag som gör oss till Rysslands bundsförvant. Han anser också att fördraget står i strid med EU:s konkurrensregler. Inom energipolitiken ses åter Fennovoimas kärnkraftverk av många bedömare som en stor säkerhetspolitisk risk eftersom ryska statsägda Rosatom i praktiken äger projektet. EU:s sanktionspolitik och Finlands prekära ekonomiska situation gör inte situationen enklare i en brytningstid som denna. President Sauli Niinistö har själv uppmanat till debatt om de utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska frågorna i sina Gullrandaseminarier, och efter diskussioner med partiledarna förra veckan konstaterade han att det råder stort samförstånd kring sanktionspolitiken och de försvarspolitiska lösningarna. Den öppnare säkerhets- och försvarspolitiska debatten betyder inte att oenigheten i dessa frågor skulle vara större än tidigare. Skillnaden är att partierna och debattörerna nu öppnare än tidigare redogör för sina åsikter. Det är i sig en önskvärd utveckling. Det vi betackar oss för är kortsiktiga populistiska utspel som e­ndast är avsedda att samla röster i följande val.